Afgörande, n.:

  1. 1. = afdömande: dijudicatio; judicium, arbitrium; lemna ngt till ngns afgörande alicujus judicio relinquere aliquid.
  2. 2. i allm. = sakens bringande till ett resultat: (discrimen rei); i afgörandets stund in summo rei discrimine; det kommer, har kommit till ett a. in discrimen venitur, ventum est; res in summo discrimine versatur; bringa saken till a., inverka på sakens a. ad rem momentum afferre (C.), habere (L.), in re momentum facere (L.).
  1. (Kommentera) Kommentera
 Ordboken drivs helt ideellt. Donera valfri summa med Payson!