Rätt, adj.:

  1. 1. = rigtig, tillbörlig, (passande): rectus (rigtig); justus (tillbörlig; laglig); par, aequus (skälig, billig); (aptus, passande); is, qui l. qualis debet esse o. dyl.; verus (rätt = sann); det r-a jus (positiv rätt); aequitas (billighet); honestum, honestas (det moraliskt r-a); fas (naturlig, gudomlig rätt); r. åsigt, r. förfarande recta l. vera sententia; recta (agendi) ratio; hitta r-e vägen (rectam) viam reperire; r. egare justus dominus; r. dom justum (aequum, verum) judicium; r. sinnelag pius, honestus animus; det är r. af dig, att du teg recte tacuisti; det är r. att förtiga anförtrodda hemligheter par est, aequum est, decet, convenit commissa retinere; det är r. åt dig jure plecteris; nulla tibi infertur injuria; r. tid opportunum, aptum tempus; i rätt l. rättan tid tempore; ställa ngt på r. ställe suo loco ponere alqd; det r-a måttet justa mensura; träffa det r-a recte conjicere, judicare, dicere.
  2. 2. = sannskyldig, verklig, naturlig, den man söker, menar o. s. v.: verus; naturalis; germanus: r. fader verus pater; naturalis pater (= köttslig, i motsats till adoptivfader, fosterfader o. s. v.); vårt r-a fädernesland naturalis patria (= det land, vi genom födelsen tillhöra); vera patria (= vårt sanna, andliga f.); r. broder germanus frater; en r. glädje verum gaudium; den r-e ungdomsvåren flos ipse aetatis; i ironisk mening är rätt = egregius, praeclarus: han är den r-e tröstaren egregium vero consolatorem.
  3. 3. = den l. det, som man söker, menar o. dyl.: is qui quaeritur, dicitur, quo quis intendit et cet.; finna det r-a huset domum, quam quaerit, invenire.
  1. (Kommentera) Kommentera

Rätt, adv.:

  1. 1. = rakt (på danska: lige):
    1. a. i eg. mening: rectā; recte; recto itinere; ad lineam; e regione; fara, gå r. upp, ned, fram ferri recte l. ad lineam sursum, deorsum (C. de Fin. I. § 18–20); recte l. in rectum (Tac., Ov.) procedere; se ngn r. i ansigtet rectis oculis alqm (os alicujus) aspicere; se r. ned oculos (vultum) humi defigere, defixos tenere; slå ngn r. i ansigtet adversum os alicujus verberare.
    2. b. i oeg. mening:
      1. α. r. fram, rätt ut: directo (arma petivit Tarpeja, L. I. 23); aperte; simpliciter, sine ambagibus; (missis a-bus); sine fuco et fallaciis; säga sin mening r. fram aperte, quid sentiat, eloqui l. pronuntiare; vara r. fram, en rättframs man simplicem et apertum (veritatis cultorem, fraudis inimicum) esse, C. de Off. I. § 109; rectum, candidum (Hor.) esse.
      2. β. r. och slätt: simpliciter; plane; r. och slätt en fåne plane fatuus; en medborgare r. och slätt unus de multis, unus de civium (togatorum) numero (C. de Off. I. § 109; de Or. I. § 111; jfr ibdm § 132: unus paterfamilias).
      3. γ. = just: r. som jag kom eo ipso tempore (l. momento temporis), cum veniebam; r. nu (= om en liten stund): mox.
  2. 2. = rigtigt, tillbörligt: a. i allm.: recte (facere, agere, sentire, judicare – göra, döma rätt); juste (rättvist); r. så recte tu quidem; bene et praeclare (C. de Or. III. § 101); macte virtute! (C. Tusc. I. § 40); det var r. gjordt af dig recte fecisti; det var r. gjordt af dig, att du teg recte tacuisti; träffa r. metam tangere.
  3. 3. = rigtigt, sannskyldigt, ganska, temligen: vere; sane; satis: jag är r. en slyngel sum vere verbero, Pt.; en r. gammal bok liber sane l. admodum vetus; liber vetustior; det var r. ledsamt sane molestum est; sane doleo; icke r. klok non satis sanus l. sanae mentis; r. bra non malus; satis bonus.
  1. (Kommentera) Kommentera

I. Rätt, m.:

  1. I. = det rätta, rigtiga; skäl; det som tillhör l. tillkommer ngn:
    1. 1. i allm.: jus; rectum; fas (gudomlig, naturlig r.); skilnaden mellan r. och orätt recti pravique (juris et injuriae) discrimen; med all r., med högsta r. summo jure; optimo jure, jure optimo (C. de Off. I. § 151).
    2. 2. i särskilda uttryck:
      1. a. hafva r. (i en mening, ett yrkande, ett handlingssätt): recte sentire, postulare, facere; du har rätt recte dicis (postulas, facis); probe dicis (C. Brut. 41); recte tu quidem; est ut dicis (C. de Or. II. § 152); sunt ista (C. de Am. § 6); svårt är att säga, hvilkendera har r. uter recte l. rectius sentiat, utrius causa melior sit, dicere difficile est (jfr Lucan. I. 128: quis justius induit arma? scire nefas); han har r-n på sin sida ab eo stat jus; ejus causa melior est.
      2. b. gifva ngn r. i allm.: assentiri alicui, dicere se assentiri alicui (C. de Or. I. § 110); probare id, quod dicit aliquis; dicere, fateri alicujus sententiam sibi veram videri (ibdm 240); i juridisk mening: secundum alqm judicare l. pronuntiare; causam alicui adjudicare; pronuntiare alicujus causam (sibi) veram videri.
      3. c. få rätt: causam obtinere (vinna en rättegång); har jag r., så får jag r. bonam l. meliorem causam consequetur victoria; unde jus steterit, dabitur victoria; (tandem bona causa triumphat); han får r. i sin förutsägelse ejus praedictionem (verba) comprobabit eventus.
      4. d. låta ngn vederfaras r. suum tribuere alicui; jure non fraudare alqm.
      5. e. låta nåd gå för r.: veniam dare, tribuere alicui; poenam (meritam, debitam) remittere alicui.
      6. f. taga, få r. på ngt invenire, reperire (finna), expedire, solvere (reda) alqd.
      7. g. taga r. på ngn: coercere, domare, vincere alqm.
  2. II. positiv rätt, lagens bud: jus (i motsats till aequitas – naturlig billighet, C. de Off. III. § 67); högsta r. högsta orätt summum jus summa injuria (ibdm I. § 33); den naturliga r-n (naturrätten) naturae jus, jus gentium (ibdm III. § 69); den borgerliga r-n jus civile (ibdm); i r-ns form rite; legitimo more; lag och rätt leges et jus civile (ibdm); skipa r. jus dicere; jura describere (ibdm I. § 124).
  3. III. ngns rätt, rättighet, makt: jus; hafva lika r. pari jure (juris condicione) esse; juris aequabilitate uti l. frui; söka r., sin r. jus petere; lege agere; bevaka sin r. jus suum persequi, exsequi; hafva r. till ngt, öfver ngn jus alicujus rei (vitae necisque) habere in alqm; med faders r. patrio jure; du har r. att gå, att gå eller stanna qvar tibi licet ire; in tua potestate est utrum abeas an maneas (abire velis an manere); jag hade r. att göra såsom jag gjorde jure meo hoc feci; komma till sin r. ad jus suum pervenire; jus obtinere.
  4. IV. = domstol: judicium; r-ns ordförande is, qui praeest judicio; judex quaestionis; r-ns medlemmar (bisittarne i rätten) judices; enligt r-ns dom ex judicum, (consilii) sententia; sitta i r-n in consilio esse, (in c. adesse alicui); r-n är fulltalig, fullsutten frequens consilium est; jfr I. Rätta.
  1. (Kommentera) Kommentera
Ordboken drivs helt ideellt. Donera valfri summa med Payson!