Natur:

1. I. = ett väsendes (individs eller slägtes) naturliga beskaffenhet, krafter m. m.:
   1. 1. i allm.: natura (hominis, beluae, plantarum, terrae o. s. v.); ingenium (hominis; soli); menniskans n., den menskliga n-n hominis natura, humana natura; själens odödliga n. immortalis hominis natura, hominis immortalitas, aeternitas; det ligger i menniskans n. (att vara vetgirig) homini insita, innata est (cognitionis cupiditas); homini est a natura tributum (ut scientiā augeri cupiat); ita nati (factique) sumus, ut ducamur et trahamur ad cognitionis cupiditatem; följa sin n. naturam sequi; suo ingenio uti; till sin n., af n-n naturā (C. de Off. I. 50. 54); hafva ngt af n-n a natura habere, accepisse alqd; det ligger i sakens n. naturā fit (ut colorer, si in sole ambulem); fieri non potest, quin – –; n-ns röst vox naturae (in bestiis vocem naturae videmur audire); lefva i öfverensstämmelse med n-n naturae convenienter vivere; vanan är andra n-n in naturam vertit, vertitur consuetudo; alla n-ns och lyckans företräden omnia naturae et fortunae bona.
   2. 2. i motsats l. förhållande till konst, efterbildning, reflexion, förställning m. m.: natura; veritas; konsten skall framställa n-n artis est naturam imitari, veritatem imitari, exprimere; måla efter n-n ad verum (animale) exemplum pingere, exprimere; n-n är mäktigare än konsten natura arte potentior est, plus valet; allt är hos honom n. in illo omnia vera sunt (non simulata, ficta, simulatione expressa, arte temperata); – in natura (mots. i penningar) uttryckes med adj. rectus (t. ex. cena, sportula, Su.); res ipsa.
   3. 3. särskildt om (enskilda) menniskors naturliga beskaffenhet, anlag, gåfvor m. m. eller om menniskor med en viss naturlig beskaffenhet, i hvilken konkreta användning ordet äfven förekommer i pluralis (naturer):
      1. a. i kroppsligt hänseende (syn. fysik): corpus; corporis natura, constitutio, temperatio; hans starka n. corporis l. valetudinis firmitas; corporis firma constitutio; svaga n-er infirma corpora, infirmi, molles homines; n-n hjelper sig sjelf ipsa sibi medetur natura; sponte levatur morbus, malum; menniskans kroppsliga, sinliga n. corpus, sensus hominis.
      2. b. i andligt hänseende: natura; ingenium, animus (det förra mera i intellektuelt hänseende, det senare med afseende på sinnelag och känslostämning): menniskans andliga n. mens hominis; hans lifliga n. celeritas animi ingeniique; en stark, väldig n. summa vi l. virtute praeditus homo; homo fortissimus; veka n-er homines naturā molles; molli animo homo; han hade n-n för sig naturā valebat; a natura adjuvabatur; magna adjumenta naturae habebat; hafva n-n emot sig naturam adversam habere; gynnas af n-n naturam fautricem habere, nancisci; det strider mot min n. non meum est; a natura sensibusque meis abhorret, alienum est; naturali quodam fastidio abhorreo, abalienor ab ea re.
2. II. naturen:
   1. 1. = den skapade verlden och den deruti inneboende kraft och ordning ss. ett helt: natura; rerum natura; mundus atque n. (C. de Or. III. § 178); res (omnes, universae); n-ns verk ea, quae naturā gignuntur, creantur, efficiuntur (effecta sunt); ett n-ns mästerverk res callidissimo naturae artificio perfecta; blicka in i n-ns verkstad sollertem naturae fabricam deprehendere; den liflösa, lefvande n-n natura inanima, animata; res inanimae, animalia; n-ns krafter, lagar vires, leges naturae; hela n-n omnis, universa natura; allt i n-n quaecunque in mundo creantur l. sunt; n-ns harmoni naturae consensio (C. de Or. III. § 20); naturae quasi concentus, convenientia, cognatio (C. de Div. II. c. 14. 15); n-ns studium cognitio, investigatio naturae; n-ns hemligheter naturae obscuritas; res ab ipsa natura obscuritate involutae; sådan är n-ns inrättning l. ordning ea est lex naturae; ita est a natura comparatum l. institutum (incredibiliter hoc natura est ipsa fabricata, C. de Or. III. § 178); efter n-ns ordning lege nascendi (omnes nostri et quos superstites lege nascendi optamus et quos praecedere ipsorum justissimum votum est, Sen. Consolatio ad Marciam cap. X); n-n bjuder, visar o. s. v. natura jubet, declarat, monet; återgifva n-n sitt lån naturae concedere; naturae vitam, cujus usuram dedit, reddere (C. Tusc. I. § 93).
   2. 2. naturen i bestämd motsats till anden: necessitas naturae; res naturae quadam necessitate constrictae l. vinctae (mortales) i motsats till mens libera, immortalis, ab omni mortali concretione segregata (C.).
   3. 3. särskildt = den synliga, oss omgifvande naturen: caelum, terra (mare); caelum ac terrae; den fria n-n (liberum) caelum l. agri, campi; med afseende på naturens (särskildt jordens) alstrande kraft: natura; (caelum); terra; hela n-n tyckes vara i uppror caelum ac maria misceri videntur; magnus caeli tumultus est; en frikostig, karg n. natura l. terra benigna, maligna; en skön n., n-ns skönhet regionum pulchritudo (C. Tusc. I. § 45), locorum amoenitas; amoena regio; ett ställe, beläget i en skön n. amoeno situ locus; om vintern liksom ligger n-n i dvala hieme terra quiescit, quasi mortua videtur; i Guds fria n. sub divo; skynda ut i Guds fria n. sub divum evolare; hela n-n tiger tacet omnis ager (Vg.).

1. Kommentera

Bitcoin-adress: bc1qrjh4udzaukdh3r844d7chp7pxy0kd2znl2ua9f

• ...
• nattröja
• nattyg
• nattuggla
• nattvak
• nattvakt
• nattvandrare
• nattvard
• nattvardsgång
• nattväktare
• natur
• naturalhistoria
• naturaliesamling
• naturalisera
• naturalist
• naturalistisk
• naturanlag
• naturbehof
• naturdrift
• naturenlig
• ...