Natur:
- I. = ett väsendes (individs eller
slägtes) naturliga beskaffenhet, krafter m. m.:
- 1. i allm.: natura (hominis, beluae,
plantarum, terrae o. s. v.); ingenium
(hominis; soli); menniskans n., den menskliga n-n
hominis natura, humana natura; själens
odödliga n. immortalis hominis natura,
hominis immortalitas, aeternitas; det ligger
i menniskans n. (att vara vetgirig) homini
insita, innata est (cognitionis cupiditas);
homini est a natura tributum (ut
scientiā augeri cupiat); ita nati (factique)
sumus, ut ducamur et trahamur ad
cognitionis cupiditatem; följa sin n. naturam
sequi; suo ingenio uti; till sin n., af n-n
naturā (C. de Off. I. 50. 54); hafva ngt af
n-n a natura habere, accepisse alqd; det
ligger i sakens n. naturā fit (ut colorer, si
in sole ambulem); fieri non potest, quin – –;
n-ns röst vox naturae (in bestiis vocem
naturae videmur audire); lefva i
öfverensstämmelse med n-n naturae convenienter
vivere; vanan är andra n-n in naturam
vertit, vertitur consuetudo; alla n-ns och
lyckans företräden omnia naturae et
fortunae bona.
- 2. i motsats l. förhållande till
konst, efterbildning, reflexion, förställning m.
m.: natura; veritas; konsten skall framställa
n-n artis est naturam imitari, veritatem
imitari, exprimere; måla efter n-n ad
verum (animale) exemplum pingere,
exprimere; n-n är mäktigare än konsten natura
arte potentior est, plus valet; allt är hos
honom n. in illo omnia vera sunt (non
simulata, ficta, simulatione expressa, arte
temperata); – in natura (mots. i penningar)
uttryckes med adj. rectus (t. ex. cena,
sportula, Su.); res ipsa.
- 3. särskildt om
(enskilda) menniskors naturliga beskaffenhet,
anlag, gåfvor m. m. eller om menniskor med
en viss naturlig beskaffenhet, i hvilken
konkreta användning ordet äfven förekommer i
pluralis (naturer):
- a. i kroppsligt hänseende
(syn. fysik): corpus; corporis natura,
constitutio, temperatio; hans starka n.
corporis l. valetudinis firmitas; corporis firma
constitutio; svaga n-er infirma corpora,
infirmi, molles homines; n-n hjelper sig
sjelf ipsa sibi medetur natura; sponte
levatur morbus, malum; menniskans
kroppsliga, sinliga n. corpus, sensus hominis.
- b. i andligt hänseende: natura; ingenium,
animus (det förra mera i intellektuelt
hänseende, det senare med afseende på sinnelag
och känslostämning): menniskans andliga n.
mens hominis; hans lifliga n. celeritas
animi ingeniique; en stark, väldig n. summa
vi l. virtute praeditus homo; homo
fortissimus; veka n-er homines naturā
molles; molli animo homo; han hade n-n för
sig naturā valebat; a natura adjuvabatur;
magna adjumenta naturae habebat;
hafva n-n emot sig naturam adversam
habere; gynnas af n-n naturam fautricem
habere, nancisci; det strider mot min n. non
meum est; a natura sensibusque meis
abhorret, alienum est; naturali quodam
fastidio abhorreo, abalienor ab ea re.
- II. naturen:
- 1. = den skapade verlden och
den deruti inneboende kraft och ordning ss.
ett helt: natura; rerum natura; mundus
atque n. (C. de Or. III. § 178); res (omnes,
universae); n-ns verk ea, quae naturā
gignuntur, creantur, efficiuntur (effecta sunt);
ett n-ns mästerverk res callidissimo
naturae artificio perfecta; blicka in i n-ns
verkstad sollertem naturae fabricam
deprehendere; den liflösa, lefvande n-n natura
inanima, animata; res inanimae,
animalia; n-ns krafter, lagar vires, leges
naturae; hela n-n omnis, universa natura; allt
i n-n quaecunque in mundo creantur l.
sunt; n-ns harmoni naturae consensio (C.
de Or. III. § 20); naturae quasi
concentus, convenientia, cognatio (C. de Div.
II. c. 14. 15); n-ns studium cognitio,
investigatio naturae; n-ns hemligheter
naturae obscuritas; res ab ipsa natura
obscuritate involutae; sådan är n-ns inrättning
l. ordning ea est lex naturae; ita est a
natura comparatum l. institutum
(incredibiliter hoc natura est ipsa fabricata,
C. de Or. III. § 178); efter n-ns ordning
lege nascendi (omnes nostri et quos
superstites lege nascendi optamus et quos
praecedere ipsorum justissimum votum
est, Sen. Consolatio ad Marciam cap. X);
n-n bjuder, visar o. s. v. natura jubet,
declarat, monet; återgifva n-n sitt lån
naturae concedere; naturae vitam, cujus
usuram dedit, reddere (C. Tusc. I. § 93).
- 2. naturen i bestämd motsats till anden:
necessitas naturae; res naturae quadam
necessitate constrictae l. vinctae
(mortales) i motsats till mens libera,
immortalis, ab omni mortali concretione
segregata (C.).
- 3. särskildt = den synliga, oss
omgifvande naturen: caelum, terra (mare);
caelum ac terrae; den fria n-n (liberum)
caelum l. agri, campi; med afseende på
naturens (särskildt jordens) alstrande kraft:
natura; (caelum); terra; hela n-n tyckes vara
i uppror caelum ac maria misceri
videntur; magnus caeli tumultus est; en
frikostig, karg n. natura l. terra benigna,
maligna; en skön n., n-ns skönhet regionum
pulchritudo (C. Tusc. I. § 45), locorum
amoenitas; amoena regio; ett ställe, beläget
i en skön n. amoeno situ locus; om vintern
liksom ligger n-n i dvala hieme terra
quiescit, quasi mortua videtur; i Guds fria n.
sub divo; skynda ut i Guds fria n. sub
divum evolare; hela n-n tiger tacet omnis
ager (Vg.).
|
|
|
|
Kommentera