Minne:

  1. I. i subjektiv mening, såsom själsförmögenhet (Gedächtniß) eller akt af medvetandet (= hågkomst): memoria (utan plur.); mens (C. Tusc. I. § 59); godt, lifligt, säkert, starkt m. memoria acris, firma, tenax, diuturna; hafva godt minne m-ā vigere (de Or. II. 355), (multum) valere; magnā esse memoriā; memorem esse; mycket omfattande m. magna vis m-ae, infinita m.; (magna mens, C. l. c.; de Or. II. 300); uppöfva sitt m. m-am exercere, excitare; m-ae studere, operam dare (de Or. II. § 300); öfverlasta m-t obruere m-am (ibdm 360); dåligt, svagt m. hebes, fluxa m.; m-t tager af, slappas m. minuitur, exstinguitur; m-t är osäkert, slår fel m. labat, vacillat; m. deficit alqm; förlora m-t m-am perdere (de Sen. 21); – lägga ngt på m-t m-ae mandare, infigere alqd; monere, admonere alqm de re; hafva ngt i m., i m-t bevara ngt in m-a habere; m-ā tenere, conservare, custodire alqd; hafva ngt i friskt, färskt m. recenti memoria tenere alqd; recens est m. alicujus rei; teckna sig ngt till minnes (memoriae causā) notare, annotare alqd; hafva ngn i m. memorem esse alicujus; ngt är fästadt i ngns m. in alicujus memoria, mente, in aliquorum mentibus insidet, haeret, (penitus) infixum est alqd; ngt sväfvar för ngns m. menti (mentibus), animo obversatur alqd; ngt går, faller ur ngns m. de memoria excidit, animo excidit, ex animo effluit (de Or. II. § 300) alqd; ngt faller ngn i m-t (dyker upp) alicui in mentem venit alqd; väcka ngns m. memoriam admonere, excitare, evocare (ibdm 358, 360); återkalla i (sitt) m., draga sig till minnes in memoriam rei redire (de Sen. § 21); recordari, reminisci alicujus rei l. alqd; återupplifva m-t af, återkalla i ngns m., väcka m-t af ngt memoriam rei renovare; in memoriam reducere alqd; memoriam alicujus rei afferre alicui, commovere (de Fin. V. 2; de Or. II. 20); fördunkla, utplåna m-t af ngt obscurare, delere, obliterare rei memoriam; ex m-a evellere; ett blekt, svagt m. tenuis m., vix levis umbra (aura) memoriae; lefva i ngns m. non excidisse e memoria, ex animo alicujus; icke hafva m. af en sak rei alicujus memoriam amisisse; ur m-t uppläsa de memoria pronuntiare; memoriter (med starkt m.) pronuntiare.
  2. II. i objektiv men.:
    1. 1. abstr. (utan plur.) = det bevarade, lefvande minnet (Andenken): memoria; fama (= traditionen, folksägnen); nomen (ngns namn): m-t lefver, är dödt manet (rei, hominis) memoria; occidit, intercidit, abolevit, exstincta est rei memoria; m-t är ännu friskt, färskt recens (etiamnunc) memoria est; lemna efter sig ett (stort, vackert) m. (magnam, claram) sui famam relinquere; hedra ngns m. memoriam alicujus pie (inviolateque) colere, recolere, servare; magno honore prosequi; fira, begå m-t af en sak memoriam rei celebrare; aldrig skall hans m. dö nunquam eum deseret fama (Tusc. I. 110; semper honos nomenque tuum laudesque manebunt, Vg.); hans m. strålar klart för efterverlden ejus memoria (virtus) posteris clara et insignis est (de Am. 102); fädrens m. majorum memoria; fortplanta, föreviga m-t memoriam alicujus rei, alicujus propagare, cum omni posteritate adaequare.
    2. 2. med plur., i individuel mening om det, som är i minnet bevaradt (Erinnerung), måste ordet återgifvas genom omskrifning af ett abstrakt uttryck, t. ex.: han är nu blott ett m. illius jam memoria tantum manet; han är bland mina käraste m-n nullius ego memoriam majore caritate usurpo (de Am. 28), nullius mihi carior memoria est; barndomsminnen ineuntis aetatis memoria l. res ineuntis aetatis memoriā servatae; fosterländska m-n publica memoria; res patriae; ärofulla m-n decŏra, laudes; ett bittert m. res tristis memoriae.
    3. 3. = minnesmärke, -vård:
      1. a. i allm.: monumentum; vestigium; indicium (de Fin. V. 4); till ett m. af – quod monumento sit alicujus l. alicui rei (esse sui dederat monumentum, Vg.); det finnes många m-n efter honom, af hans verksamhet multa ejus, ejus industriae exstant monumenta, vestigia.
      2. b. = minnestal: oratio in alicujus memoriam habita l. qua recolitur alicujus memoria; laudatio (alicujus; jfr de Or. II. 43; 341); hålla minnestal öfver ngn laudare alqm.
  3. III. = vetskap, samtycke, blott i uttrycket: med (utan) ngns minne, goda m.: veniā (sine venia) alicujus; permittente, concedente alqo.
  1. (Kommentera) Kommentera
Ordboken drivs helt ideellt. Donera valfri summa med Payson!