För, prep.:

  1. I. i bestämningar till verb och adjektiv:
    1. 1. i rumsförhållanden:
      1. a. = framför, utanför: ante (vid uttryck för rörelse och hvila – ante se agere drifva för sig; currus stat ante portas vagnen står för dörren); pro (vid uttryck för hvila – pro portis stare; pro fronte exercitus, pro contione, pro Rostris loqui); prae (vid uttryck för rörelse – prae se agere, ferre).
      2. b. = i vägen för, så att ngt skymmes, hindras, skyddas: ob; prae (det senare nästan blott i sammansättning med verb med dativ): hålla, sätta handen för ögonen ob oculos tenere, oculis obtendere manum; sätta täcke för fönstret fenestrae praetendere velum; stå i vägen för ngn officere, obstare alicui; sätta handen för strupen på ngn gulam alicujus obtorquere; stå för pilar och skott sagittis, jaculis se l. pectus opponere, offerre.
      3. c. = mot: ad: ligga öppen för alla vindar, för skott o. d. ad ventos, ad ictus apertum esse.
      4. d. = inför: coram; apud; ad; in (vid uttryck för rörelse); för allas ögon (coram populo), palam; komma för ngns ögon in conspectum alicujus venire; komma för ngns öron ad aures alicujus pervenire; för rätta in jure, apud praetorem l. judicem; uppträda inför rätten in jus venire, prodire; uppträda för folket ad populum, in contionem populi prodire; hålla tal för folket ad populum (magnā coronā) verba facere, dicere.
      5. e. ligga för ankar: in ancoris stare; lägga för ankar ad ancoras constituere.
    2. 2. närmast l. på gränsen till de lokala uttrycken stå följande: hafva ngt för händer, hafva för sig in manibus habere; agere alqd; versari in re; hvad har du för dig quid agis?; cui tu negotio intentus es?; hafva ngt för ögonen, ngt står för ngns ögon, föreställning, inbillning alqd versatur ob oculos (= inbillning, C. de Fin. V. § 3) alicujus; obversatur oculis, menti alicujus; aliquis videtur sibi videre alqd, cogitare alqd (ibdm § 2. 4); hafva sina föräldrar för ögonen parentes absentes vereri tamen (quasi adsint); hafva ngns exempel för ögonen exemplum alicujus sibi proponere; få för sig sibi persuadere; suspicione, opinione alqa imbui; ngt kommer för ngn alqd venit alicui in mentem; hafva för sig (= föreställa, inbilla sig) sibi persuasisse; suspicari; credere; taga för sig ad se rapere; sumere.
    3. 3. i tidsförhållanden:
      1. a. om den tid, för hvilken en bestämning göres l. gäller l. till hvilken den inskränkes: in med ackus.: för närvarande in praesens, in praesentia (n. pl.); in praesens tempus (pleraque differat et praesens in tempus omittat, Hor.); nunc quidem (abest, in vesperam revertetur); för framtiden, för det följande in posterum; in reliquum tempus; sluta ett stillestånd för 5 år in quinque annos inducias facere; lefva för dagen in diem vivere.
      2. b. om den tid, under hvilken ngt varar ad (tempus för en tid, eg. = till en tid).
      3. c. för – sedan (om terminus a quo i det förflutna): ante (t. ex. hos l. illos tres annos); abhinc (tres annos l. tribus annis; äfven tres anni sunt, quum l. postquam med perf. ind.).
    4. 4. i allm. uttryckande handlingens l. egenskapens relation till en person (l. sak), i latinet återgifvet i allm. med dativ:
      1. a. i objektiva uttryck, t. ex.: hafva företrädet för, stå efter för, gifva efter l. vika för och motsvarande transitiva verb, praestare alicui, cedere, concedere alicui; anteferre, postponere alqm alicui; nyttig, skadlig för utilis, perniciosus alicui; passa för convenire alicui, decere alqm; (böjd för propensus, pronus in rem); sörja för consulere, prospicere, providere alicui m. fl.
      2. b. i subjektiva uttryck (= enligt ngns uppfattning, mening, föreställning, med afseende på ngn), t. ex.: behaglig för gratus alicui; visa sig, vara klar för, säga, omtala för perspicuum, obscurum alicui esse; dicere, nuntiare, ostendere alicui; krusa för adulari alicui (och alqm); för mig (= i mina ögon) har denna sak stort värde mihi quidem haec res magna est (videtur); equidem hanc rem magni facio; för mig är du ej konsul (= jag erkänner dig ej ss. –), om jag ej är senator för dig tu mihi non es consul, si ego tibi senator non sum (Val. Max.; jfr C. de Or. III. § 4).
    5. 5. = för ngns räkning, för ngns del: alicui; in usum alicujus; lefva för sig, för fäderneslandet sibi, patriae vivere; hafva, behålla för sig sibi habere, tenere; detta är ngt för dig tibi istud paratum (aptum) est; tibi istud habe l. sume; låt sorgen dig ej tära för denna korta tid ne trepides in usum poscentis aevi pauca; det må stå för mig, för honom (= för min, hans räkning) hanc rem ego praestabo; fides hujus rei penes auctorem (sagesmannen) erit, Sa. (jfr 14); en man för sig sui juris; homo singularis, nisi sui nullius similis; jag för min del, du för din del equidem; tu quidem (jfr 9).
    6. 6. utmärkande ändamålet (jfr in i tidsförhållanden, 3): ad (comparare ea, quae ad profectionem, ad proficiscendum – för tåget – opus essent l. pertinerent; vigilare ad salutem, ad perniciem urbis, C. Cat. I.; han var bestämd, bildad för krigareståndet, talareyrket ad rem militarem accessurus erat, ad forum venturus erat, pater eum ad causas accedere volebat; ad dicendum instituebatur; foro praeparabatur, parabatur, T.).
    7. 7. = med l. i afseende på: in (för det hela, för det allmänna in totum, in commune; detta gäller ej för alla fall non omnia hac lege tenentur); hit höra ock sådana uttryck som: för öfrigt cetera, ceterum; för det första, för det andra, för förste, andre gången primum, secundum (för andre gången); iterum, rursus (id.); för det andra, för det tredje deinde, tum; för siste gången postremum l. postremo; denique (för det sista); det får gå för en gång semel admitti, concedi potest; semel licebit.
    8. 8. i distributiva uttryck: in (in horas mutari, in dies augeri – vexla för hvarje timme, ökas för hvarje dag l. dag för dag; in singulos modios ternos denarios solvere); försvara sin position tum för tum (in) singulos digitos (locum) defendere; gå steg för steg, fot för fot pedetemptim ire, procedere; ofta kan för i sådant fall ej återgifvas med preposition, utan blott hela uttrycket för hvarje – som med en relativ sats, t. ex.: för hvar och en som kom, upphofs ett rop ut quisque (hos senare författare ut quis) venerat, clamor oriebatur; för hvarje steg jag tager framåt, kommer jag ut på ett större djup quidquid progredior, in vastiorem altitudinem procedo (L. XXXI. 1); för hvarje ord jag hör ökas mitt bifall eller min lust för saken quo plura audio, eo magis ad probandum inclino; in singula verba augentur studia, alacritas mea.
    9. 9. = med afseende på, i mon af, i förhållande till: pro (pro se quisque; pro mea parte, pro virili parte – för min enskilde del); (jfr 5 i slutet); en rik man för sin tid homo ditissimus ut illis temporibus, ut tunc erant tempora; vältalig nog för (att vara) en theban homo disertus ut Thebanus; för stor, för god för ngn major quam pro mensura l. usu alicujus, melior quam pro dignitate alicujus (jfr adverbiet För).
    10. 10. = till försvar för, till förmon för: pro (mori pro patria; laborare, contendere pro alqo – lägga sig ut, arbeta för ngn); i vissa uttryck: ab, secundum, t. ex. tala för en sak pro re, a re, secundum causam alicujus dicere; vara för ngn favere alicui; stare ab alqo, a parte alicujus; vara för ngt probare alqd, alqd placet alicui; suadere alqd; han var för provinsens delning provinciam dividi placuit ei, voluit, censuit; tala för en lag legem suadere; tala för och emot en mening in utramque partem, in contrarias partes dicere; hafva ngn för sig alqm fautorem, aliquam fautricem habere; gratiā alicujus valere; hafva utseendet för sig vultu et corporis forma l. specie commendari; grata specie esse.
    11. 11. = i stället för, å ngns vägnar, i ansvar för: pro: nubem pro Junone captare; pro utroque (å bådas vägnar) respondeo; ansvara, stå, svara för en sak praestare rem l. hominem (culpam, quam vereris, ego praestabo; svara för skedd skada damnum praestare); svara för ngns skyldigheter l. sysslor partes alicujus in se recipere, praestare; sustinere munus, partes alicujus; suscipere munus aliquod.
    12. 12. = till betalning, till ersättning för: pro (dare, solvere pretium pro re; poenas dare, sumere pro re, ulcisci pro re); hvad har du gifvit l. fått för det quanti istud emisti l. vendidisti?; hvad vill du hafva för det quanti illud venale est?
    13. 13. utmärkande priset, för hvilket ngt gifves l. göres:
      1. a. ss. bestämdt pris med ablativ: vara fal, köpas, säljas för 3 sestertier emi, vēnire, venalem esse tribus numis.
      2. b. ss. obestämdt pris med ablativ och med genitiverne tanti, quanti, pluris, minoris; för intet gratis.
    14. 14. i kausal men.: propter, ob alqd, causā, gratiā alicujus = för – skull: ob eam causam (för den skull); amicitia per se et propter se (i och för sig l. för sin egen skull) expetenda est; multa facimus amicorum causa (för våra vänner göra vi mycket), quae nostra causa non faceremus; göra ngt för ngn alqd dare, tribuere alicui; servire, officium praestare alicui (jfr 5); hvad kan jag göra för dig quid est, in quo tibi servire l. officium praestare, commodo esse possim; icke sällan faller för – skull bort i latinet, enär det ord, som dertill står i relation göres till objekt (l. subjekt) i satsen, t. ex. prisa, beundra ngn (prisas) för tapperhet, förlåta ngn hans fel, förlåta ngn för hans ungdom l. hans böner, benåda ngn för hans faders skull l. för hans faders böners skull laudare, admirari virtutem alicujus; ignoscere vitiis alicujus, adolescentiae alicujus, precibus alicujus veniam dare, patri l. patris precibus condonare, concedere alqm; ursäkta ngt för nödtvångets skull, låta fara sin vrede för fosterlandets bästas skull necessitati veniam dare, reipublicae iram condonare l. remittere; per (i uttryck för medgifvande – per me licet gerna för mig; quando per negotia potero, veniam – och der för är = genom, i kraft af: per se expetenda est virtus); prae (utmärkande hinder, t. ex. prae gaudio, ubi sim, nescio; prae metu, quid relinquerent, quid secum ferrent, obliti sunt); ensam ablativ brukas, der för är = i följd af, i och genom: laetus, maestus alqa re (glad, ledsen för ngt); virtus sua dignitate laudanda est (C.); för Guds skull per deos (oro, rogo); för all del oro, obsecro, quaeso; för Guds och vår vänskaps skull per amicitiam divosque (rogatus, Hor.); för din trohets, din pligts l. heders skull per fidem tuam.
    15. 15. för = mot, med afseende på, i afvärjande, utestängande mening: ab vid uttryck sådana som försvara, trygga, vara trygg för defendere, tueri, tutum esse ab alqo, ab alqa re (sällsyntare är contra – spica contra morsus avium defenditur vallo aristarum, C.); ad (vara, göra sig döf, blind för obsurdescere, caecum esse ad alqd, medicamentum dare ad aquam intercutem, C.; jfr 6); i liknande fall kan ock brukas blott dativ (4): cujus aures veritati clausae sunt, de ejus salute est desperandum (C.).
    16. 16. fly för, frukta, rysa för motsvaras i allm. af transitiva uttryck: fugere hostem; timere, horrere, pavere periculum; ngn gång heter det timere ab alqo, dock helst tillsammans med sakligt ackusativobjekt (timere ab alqo alqd frukta ngt af ngn, från ngn); hafva afsky, vördnad för horrere alqm, abhorrere ab alqo, vereri alqm.
    17. 17. = i egenskap af, såsom; uttryckes med predikatsnomen, med pro och abl. l. med omskrifningar: hålla, anse, räkna för putare, existimare med två ackusativer; haberi (hållas för); numerare (med två ackus.); habere, ducere inter aliquos; in numero alqo (hålla, räkna för); habere pro hoste, pro cive; gälla för rik divitem existimari, haberi; pro cive esse (gälla för medborgare, qui civis non sit, non licet); denne penning gäller för 4 sestertier quattuor est numorum; quattuor sestertios valet (Varro); valet pro IV s-is (L.), IV s-is (abl. pretii), (Pn.); – hit hör väl ock för i uttrycket hvad för en, hvad för ett o. dyl. = quis, qui, quid, quinam et c.; hvad för en qvinna quae femina?; hvad för slag? hvad är detta för ngt quid ais?; quid (hoc) est, quid hoc sibi vult?; hvad är det för prat? nugaris.
  2. II. i prepositionsbestämningar till substantiv uttryckes för i de förhållanden, som under I. uppräknas – så vidt det i dem kan förekomma – med genitiv: lås för dörren sera januae (1); matvaror för tre dagar cibaria trium dierum (jfr 3 a; 6); lärare för ngn magister alicujus (jfr 4); lön för möda merces laboris; beröm för tapperhet laus justitiae o. dyl.
  3. III. för att med infinitiv i svenskan återgifves:
    1. 1. der det uttryckes afsigt, med ut, ne och konj., med ad och gerundium l. gerundivum (homo natus est ad naturam rerum contemplandam et deos colendos); med supinum vid rörelseverb (ire cubitum); med gen. gerund. och causā l. gratiā.
    2. 2. i stället för att –: t. ex. i stället för att tacka, blef han ovettig cui debuit (l. debuerat) gratias agere, eum maledictis laceravit; i stället för att resa till Rom, reste han till Lund non Romam, sed (converso itinere) Lundam petivit.
    3. 3. framför att, med omskrifning t. ex.: han föredrog att dö framför att se segrarens ansigte mori malebat quam vultum victoris aspicere.
    4. 4. för att = i betalning för att, uttryckes med finalsats: quid vis mereri (hafva för –), ut ex turri desilias?
  4. IV. för att med konjunktiv = ut; ne.
  1. (Kommentera) Kommentera
 Ordboken drivs helt ideellt. Donera valfri summa med Payson!