Föra:
- I. i eg. men.:
- 1. absolut: ferre [=
med sina lemmar l. krafter föra (flytta,
bringa, skjuta, lyfta) någorstädes hän – manus
ad os cibum fert, L. II. 32. 10; arma
ferre; nuntium ferre alqo; l. föra sina
lemmar så l. så: sic oculos, sic ille manus,
sic ora ferebat, Vg. Aen. III. 490; ferre
pedem choris – i dansen – Hor. Carm. II.
12. 17]; gerere (= hafva på sig, vestem,
insigne); tollere (= f. upp, lyfta); movere
(= flytta); trudere (= skjuta, fösa, föra
undan, ur stället); portare, vehere
(apportare, advehere o. dyl. = forsla, fortskaffa
alqd nave, jumentis alqo); ducere (med
liflösa objekt = draga – educere,
subducere, diducere = föra l. draga ut, upp,
åtskils; med lefvande objekt = beledsaga, föra
med sig, anföra – exercitum); agere (=
drifva – pecus); agitare (drifva, ventus
nubes); regere (= styra, t. ex. navem,
navigium – f. ett skepp; syn. gubernare);
tractare (arma, tela commode, speciose med
skicklighet, med smak); uti (armis, id.).
- 2. i förening med en betydelsen modificerande
partikel:
- a. f. afsides: seducere (hominem).
- b. f. bort: auferre (med yttre kraft l.
våld), ventus aufert, equus aufert alqm);
abducere, subducere (leda bort); avehere,
asportare (forsla bort).
- c. f. fram:
proferre, perferre, producere, perducere,
promovere, protrudere (se Fram och
synonymiken under 1).
- d. f. förbi: praeferre,
praeteragere (deversoria nota
praeteragendus equus, Hor.); traducere (equum
– vid travectio equitum); praetervehere;
transvehere (forsla förbi).
- e. f. hem:
(domum) deducere (uxorem).
- f. f. hän:
deferre (ventus alqm alqo); deducere (leda
hän); devehere (forsla hän).
- g. f. igen
(= tillsluta): obdere, occludere (ostium).
- h. f. ihop se föra tillsammans.
- i. f. in:
inferre (särskildt: in sepulcrum inferias);
introducere (= leda in); importare,
invehere (merces in civitatem, mots.
exportare om utförsel); införa i räkenskaper in
tabulas referre; inserere (= sticka in, t. ex.
manum clipeo, i sköldremmen, Vg.); f. in
boskap redigere pecus.
- k. f. intill:
admovere ad aliquam rem.
- l. f. ned:
deferre, deducere.
- m. f. med sig: secum
ferre, portare, afferre (om saker); secum
ducere, habere (om personliga objekt).
- n. f. omkring: circumferre (med yttre kraft);
circumducere (= leda omkring);
circumvehere (= forsla omkring).
- o. f. till ngt
l. ngn: afferre, adducere, advehere (se 1);
= föra igen, se detta.
- p. f. tillsammans:
conferre; colligere, cogere (res, milites,
manum armatorum); sammanföra personer
till samtal facere, ut aliqui conveniant;
deducere alqm ad alqm.
- q. f. undan:
subducere, subterducere; abducere,
auferre.
- r. f. upp: subducere (naves in
litus); subvehere (forsla upp, t. ex. flumine
på floden); supportare (id.).
- s. f. ut:
efferre; educere; exportare (ur landet f. ut
varor).
- t. f. öfver: trajicere, traducere,
transvehere (aliquos flumen).
- II. i oeg.
men.:
- 1. absolut:
- a. om talande: f. ngt på
tungan in ore habere alqd (C. de Off. III.
§ 32); (in ore est alicui alqd); f. ett djerft,
fräckt, vackert språk sermone uti audaci,
procaci, honesto (Sa. Cat. 25); f. annat på
läpparne än hjertat döljer aliud clausum in
pectore, aliud in lingua promptum
habere (id. 10); f. oljud clamare (se b); f.
klagan, klagomål queri.
- b. = ställa till,
åstadkomma: f. oväsen tumultuari; turbare;
f. spektakel med ngn exagitare, illudere
alqm.
- c. f. ett (dygdigt, hederligt,
kostsamt, öfverflödigt) lif: vivere, vitam agere
l. degere honeste, bene, beate,
sumptuose, magnifice; magnos sumptus facere;
diffluere deliciis; in omnium rerum
abundantia vivere; f. ståt, prakt magnifico
cultu, apparatu uti; f. (hålla) ett stort,
kostsamt hus domum magnifice instructam
habere.
- d. = sköta, bestrida, förvalta: i
allm. gerere, administrare (t. ex. bellum,
rempublicam); f. regeringen rempublicam
regere, administrare, gubernare; summae
rerum praeesse, summam rerum
administrare; imperare; regnare (ss. enväldig,
konung); f. befälet exercitui praeesse;
exercitum ducere; f. räkenskaper rationes l.
tabulas (C. de Or. II. § 97) conficere,
perscribere; rationes subducere, ducere; f. en
sak (process) causam dicere (ipse; pro
altero, C. de Or. I. § 229), agere (id.),
defendere; f. (= hafva) process med ngn
litigare, jure contendere cum alqo; f. en tvist
(dispyt, diskussion) med ngn (verbis)
contendere, certare, altercari, (om
vetenskaplig diskussion) disserere, disputare, (=
öfverlägga) deliberare cum alqo; f. en
(vetenskaplig) undersökning quaerere, disputare
de re; f. en ransakning quaerere,
inquirere; quaestioni praeesse (= leda en
undersökning); f. ordet dicere, verba facere (pro
aliquibus).
- e. f. (= bära, hafva) ett namn:
gerere, habere nomen (t. ex. regis af
konung); (nomen est alicui).
- 2. relativt:
- a. f. bakom ljuset: fallere alqm; verba
dare alicui.
- b. f. ngn i olycka, i förderfvet,
i villfarelse: in perniciem, in calamitatem,
in errorem inducere, adducere; f. ngt i
skölden animo agitare, volvere, moliri alqd.
- c. f. med sig: afferre, habere (senectus
affert gravitatem; maximas
opportunitates habet amicitia); äfven kan detta uttryck
gifvas med gen. qualitatis: res est magni
laboris (för med sig stort besvär), magnae
difficultatis (jfr Medföra).
- d. f.
(vanligare: bringa) ngn på en tanke: adducere
alqm ad cogitationem aliquam, injicere
alicui cogitationem, mentem, ut faciat
alqd; monere, admonere alqm de alqa
re; f. ngn på bättre tankar inducere (in
spem et) cogitationem meliorem (C. de
Am. § 59); f. ngn på andre tankar mentem,
consilium alicujus commutare; f. (bringa)
ett ämne på tal (å bane) sermonem
inducere, inferre de alqa re.
- e. f. (=
bringa) ngn till ngt adducere, revocare (t. ex.
ad sanitatem – till besinning); f. sig (dat.)
till minnes ngt in memoriam revocare alqd;
in memoriam rei redire; f. ngn ngt till
sinnes monere, admonere alqm de re; f.
till torgs (hvad man vet) venditare,
jactare (scientiam).
- f. f. ut se Utföra.
|
|
|
|
Kommentera