Fram:
- I. i rummet:
- 1. utmärkande rörelse
framåt i motsats till tillbaka, bakåt:
- a.
vanligen att återgifva med pro, ex i
sammansättning med ett verbum (mots. re, retro):
kom f. procede; kom hit f. huc procede;
kom längre f. longius procede, propius
accede; träda f. prodire, exsistere; leta f.
eruere.
- b. fram och tillbaka: huc et
illuc; ultro citroque; gå f. och tillbaka
ambulare; ire et redire (gå f. och åter); tänka
f. och tillbaka in omnes partes animum
dividere; tala f. och tillbaka alias aliter
dicere; in utramque partem (för och emot)
dicere; det är l. går f. och tillbaka med
honom, med hans helsa modo melius fit (ei),
modo deterius.
- c. rätt f., rakt f.: rectā
(ire, contendere); protinus (pergeret p.,
quid retro fieret ne laboraret, C. de Div.
I. § 49); – säga sin mening rätt f.
simpliciter, aperte, sine ambagibus (vere), quid
sentiat, eloqui l. proloqui; vara rättfram
rectum, simplicem, apertum, ingenuum
esse (homines simplices et aperti, C. de
Off. I. § 109; commentarii Caesaris sunt
nudi, recti, C. Brut. § 262).
- d. fram,
f. med i uppmaningar = tag, sträck, kom f.
o. dyl.: f. (med dig) procede; f. med handen
manum (porrige l. protende; latinet kan i
dylikt fall stundom bruka ensam ackusativ, t.
ex. finem aliquando, C. de Fin. II. § 17);
f. med brefvet cedo epistolam; f. med
rytteriet equitatum jube excurrere,
prorumpere!; f. med sanningen noli celare l.
dissimulare! (verum dicas velim); verum
audire volo; stundom äfven utom
uppmaningens form, t. ex. jag måste fram
prodeundum est; viam mihi faciam necesse est.
- 2. utmärkande framkomst till ett mål,
vanligen att återgifva med per i
sammansättning: komma f. till Rom på fjerde dagen
quarto die Romam pervenire; hafva vi
ännu långt f.? multumne (quantum) restat
viae?; resekost, som icke räcker f. till resans
mål viaticum, quod ante consumatur,
quam eo, quo intendas, perveneris; vi
hafva ännu ett stycke f. till staden etiam
aliquanto ab urbe absumus; – oeg.: få sin
vilje f. impetrare; mos geritur alicui; låta
ngn få sin vilje f. morem gerere alicui;
ad alicujus voluntatem sese accommodare;
(sinere se) exorari ab alqo.
- 3.
utmärkande en punkt framom en annan: (ett stycke)
f. på vägen, längre f. – quum aliquantum
viae confeceris l. progressus sis –; f. emot
staden non procul, non longe ab urbe.
- 4. = framtill: ante (et post); f. på bröstet
in adverso pectore; ful f. och bak et
adversus et aversus turpis.
- II. i tid: längre
f. (= framdeles): mox, post, posthac,
aliquanto post [jag vill tänka på saken längre
f. de hac re posthac l. alias videro;
härom längre f. (i föredraget) videro hoc
posterius, C. Cael. § 35; alio loco de
aratorum animo videro: nunc, quod abs te
mihi datur, accipio, eos tibi esse
inimicissimos, C. Verr. II. § 150]; f. på dagen,
natten multo jam die, multa jam nocte;
det varade, hade lidit långt f. på dagen in
multum diem l. diei; inclinato jam in
meridiem, in vesperam die; f., längre f.,
långt f. på sommaren, vintren o. d. jam parte
aestatis exacta; aestate adulta, summa,
affecta.
|
|
|
|
Kommentera