Huru (Hur):

  1. I. interrogativt:
    1. 1. uttryckande sätt:
      1. a. i allm.: ut [vanl. blott i äldre och poetiska språket (ut valet, Hor.) samt i indirekta frågor, som bero af ett vides, videmus o. s. v. och äro nästan liktydiga med en objektssats i ack. och inf.: videtisne, ut apud Homerum Nestor saepissime de suis virtutibus praedicet, C.; vidare i utrop: ut ille humilis, ut demissus erat, C.]; quomodo, quemadmodum, quo pacto, qua ratione, quibus rationibus (C. de Am. § 6) – de vanliga uttrycken för en direkt, utan bibetydelse framstäld fråga med huru; quī [blott brukadt, der man med tvifvel eller förvåning frågar efter en saks tillkomst, möjlighet, rimlighet, sammanhang, tillsammans med verben fieri (quī fit), posse (qui poteris?; qui potest?, scil. fieri), scire (qui scis – h. kan du veta –?), convenire (qui convĕnit h. stämmer det öfverens?) och i uttrycken qui dum, qui tandem, qui, cedo, qui istuc (h. då? h. menar du?); jfr Ter. Eun. v. 150, 302, 501, 954; Pt. Pseud. I. 102; C. de Nat. Deor. III. § 3].
      2. b. i särskilda uttryck: h. mår du? hur är det fatt? hur står det till? quid agis, quid agitur? quomodo vales?; satin salve?; h. var han till mods quomodo erat affectus animo?; hur såg han ut quali facie erat?; h. var han klädd quali erat veste (indutus)?; h. heter han quod ei nomen est?; hur skall jag göra quid agam? quid faciam?; h. gick det quem res eventum habuit?; quorsus res casura sit, nescio; h. så quid ita?; h. då qui dum? qui tandem?; eller huru quid enim? (de Am. § 30; jfr Eller); huru? quid?; quid ais?; ain vero?; h. kommer det sig quī fit?
    2. 2. utmärkande grad: quam; quantopere (detta företrädesvis vid verb); quantum (huru mycket, i hvilken utsträckning l. mon; ack huru förändrad quantum mutatus!, Vg.; jfr quam civitati carus fuerit, maerore funeris indicatum est, C. de Am. § 11; jfr de Sen. § 59); h. gerna ville jag icke quam vellem! (utinam –; jfr Tusc. I. § 95: quam me delectat Theramenes); h. mycken, stor quantus; h. mycket bättre quanto melior; h. ofta quoties; h. snart quando; quam mox (Pt.); h. länge quamdiu; quousque, quamdiu etiam = h. länge ännu?; h. månge quot; i utrop: quam multi = h. månge – icke!; quotusquisque = h. mången – väl (der man menar, att de äro få); h. vidt = till hvilken gräns quatenus (jfr Huruvidt); för h. länge sedan quam pridem?
  2. II. obestämd relativ partikel: huru – än: utcunque, i uttryck för sätt, t. ex. h. det än må gå l. vara utcunque erit l. est; quidquid id est, quidquid erit, Vg., Hor.; i uttryck för grad: quamvis (h. rik han än må vara quamvis sit dives; h. månge de än må vara quamvis multi sint).
  1. (Kommentera) Kommentera
 Ordboken drivs helt ideellt. Donera valfri summa med Payson!