Annan, plur. andre, andra (jfr Andre):
- 1. i allm. (utmärkande olikhet): alius; a. än
(utan negation) alius atque l. quam; icke a.
(hvilken a.?) än non alius nisi (utom, mer än),
praeter quam (ingen a. än = den samme
som); – jag kan ej annat än medgifva facere
non possum, quin concedam; – annan mans
(tillhörighet) alienus; – särskilda uttryck: en
– en annan alius – alius; hic – ille: aliud
est dissimulare, aliud tacere; gång efter
annan saepius, identidem; en och annan
unus et alter, unus alterve; en eller annan
aliquis (ubi quidque esset, semper aliquo
modo odorabantur, C.); hvar annan se Hvar;
helt a. plane, longe alius; en a. gång alio
tempore; i annat fall aliter (se Fall); det
skall bli annat af, se Blifva.
- 2. = en till
af samma slag: en a. Cicero alter Cicero.
- 3. = nästan; den med hvilken subjektet
för tillfället har att göra: alter (nulla pars
vitae vacare officio potest, sive tecum
agas alqd sive contrahas cum altero, C.).
Kommentera