Ankomma:
- 1. = anlända: advenire,
venire, pervenire; om saker äfven afferri; om
skepp och på skepp: advehi, devehi, pervehi,
appellere alqo.
- 2. = komma an, bero
på: esse, situm esse, positum esse in
aliqua re, in aliquo; så vidt på mig a-r,
skall du ej lida nöd quantum in me erit,
non egebis; allt ankommer (hellre: kommer
an) på, huru l. på sättet o. dyl. kan uttryckas
med perinde erit, ut – o. d. (habes a patre
munus, mea quidem sententia magnum,
sed perinde erit, ut acceperis, C. de Off.
III. § 121); låta allt a. på t. ex. slumpen,
krigslyckan omnia fortunae committere; det
på hkt allt a. caput rei; id quod rem
continet, causam facit (jfr Komma an).
Kommentera