Anklaga:
- 1. i allm. (= beskylla): accusare
(alqm de re, oftare t. ex. negligentiam
alicujus, ngn för försumlighet, quod
fecerit alqd); incusare (icke hos C.; mera =
klaga öfver ngn l. ngt); arguere;
insimulare (= göra misstänkt för ngt alqm
alicujus rei; i. alqm fecisse alqd); criminari
(illvilligt beskylla, förtala, äfven i offentliga
förhållanden: Marius Metellum apud
populum criminatus est, bellum illum
ducere, C.); crimini l. culpae alicui dare
alqd, quod factum est alqd.
- 2. särsk. i
juridisk men.:
- a. om en fullföljd anklagelse:
accusare alqm de vi, de pecuniis
repetundis (för våld, för utpressningar), furti,
proditionis, crimine aliquo; arguere alqm
de re, alicujus rei (occidisse patrem
arguitur Roscius); reum agere alqm (reum
peragere få fälld); – falskt, vrångt a.
calumniari; – anquirere (yrka åtal, ansvar de
perduellione, capitis); nomen alicujus,
alqm reum deferre de re, alicujus rei.
- b. mera blott instämma: arcessere,
postulare alqm de re, alicujus rei; citare (eg.
uppropa) reum; litem, actionem intendere
alicui; reum (majestatis) facere alqm, in
judicium vocare l. adducere, diem
(perduellionis) dicere alicui.
|
|
|
|
Kommentera