Angå: pertinere, spectare, attinere ad
alqm l. alqd; alqd attingere; aliqua
necessitudine cum aliqua re conjunctum
esse; det a-r mig, dig tua, mea res
agitur; hvad a-r det dig quid id ad te pertinet?
(divitiarum magnitudo quid ad
unumquemque nostrum pertinet?, C. de Off.
I. § 71); quid id tua refert l. interest? –
särskildt märkes:
- a. relativsatsen: hvad angår
honom, det o. s. v., hvilken kan uttryckas med
quod attinet l. pertinet ad – (quod ad
Phalarim pertinet, perfacile judicium est,
C.) eller med de – (de urbibus diripiendis
– haec accepimus –), men i början af en
period oftast återgifves genom att ställa det
ord, som i svenskan är objekt till angår, främst
i satsen och stärka eftertrycket medels ett
quidem, t. ex. Pyrrhi quidem de captivis
reddendis illa praeclara sunt – hvad P.
angår, så är följande yttrande – af honom
förträffligt.
- b. relativsatsen: hvad angår
det att: quod (q. jus civile amplexus es,
video, quid egeris, C. de Or. I. § 234).