Angifva:
- 1. i allm. = tillkännagifva,
anvisa, beteckna: significare, indicare:
- a. om
personliga subjekt: indicare, monstrare,
ostendere, demonstrare, praecipere,
monere (exponere, definire); a. frikostighetens
rätta gränser liberalitatis qui debeant
fines esse ostendere (constituere, definire);
a. Spaniens gränser fines Hispaniae
describere; situm H-ae circumscribere; a.
rigtningen viam monstrare, iter
praescribere; a. metoden för sakens behandling
rationem rei gerendae monstrare,
praecipere (qua ratione res gerenda sit); a.
botemedel remedia monstrare, praecipere;
fullständigt a. ett begrepps omfång vim rei
complecti et exprimere (C. de Or. II. §
108); tydligt a. undersökningens föremål quid
sit illud, de quo disputetur, explanare
(ibm I. § 209); a. tonen vocem praecinere,
praecipere; i oeg. men.: ducem (et quasi
signiferum) esse; auctoritate sua
plurimum valere, plurimos movere.
- b. om
sakliga subjekt: uret angifver tiden
horologium quid tempus diei sit monstrat,
indicat; titeln a-er bokens innehåll quid libro
contineatur, inscriptio indicat l.
significat; ”emedan” angifver (ɔ: utmärker) orsak
”quia” causam significat.
- 2. = anmäla
ett brott eller ngn såsom brottslig: indicare
(ipsum se; conjurationem l. de
conjuratione); deferre (nomen alicujus ad
magistratum de – för – parricidio); criminari
alqm apud alqm; aperire scelus, edere
socios.
|
|
|
|
Kommentera