Förklaring:
- 1. = förtydligande, utveckling:
explicatio; explanatio; expositio; f. af ett
ord, en skrift verbi interpretatio,
explicatio; f. af en författare enarratio,
explicatio; (konkret) commentarius; gifva orden en
annan f. verba aliter interpretari,
explicare; hans f. är oriktig verba perperam
interpretatus est; han gaf den f-n att – ita
disputavit, ut diceret –.
- 2. afgifvande
af skäl l. skäl som afgifves för ngt: ratio
(reddita); causa; gifva en f. af ngt
interpretari alqd (omnia ista ego alio modo
i-or, qui palaestras Graecos
exercitationis, non disputationis causa – invenisse
arbitror, C. de Or. II. § 21); gifva en
rimlig f. af ngt causam, rationem probabilem
rei (cur sit alqd) afferre; gifva en
naturlig f. af ngt rem ex causis naturalibus
repetere, in naturae necessitate positam
docere; etymologisk f. af ett ord verbi
notatio, (originatio); jfr Förklara I. 2; f. =
upprättelse: satisfactio; ursäktande f.
excusatio; defensio; afgifva den f. att excusare
med ack. och inf.
- 3. = uttalande, öppet
tillkännagifvande: significatio; professio;
denuntiatio (i hotande bibetydelse); responsum
(svar); confessio (bekännelse); krigs f. belli
denuntiatio; han afgaf den öppna f-n, att
han ansåg sig hafva lof att göra hvad som
helst aperte professus est, se quidvis sibi
licere existimare; han framträdde med den
öppna f-n, att han ej ville lyda konsuln
propalam exstitit negans, se consuli parere
velle.
|
|
|
|
Kommentera