Förklara:
- I. = göra tydligt, klart:
- 1. i allm.:
explicare, explanare (rem obscuram
interpretando, verbis); aperire (involuta et
occulta); f. skrift scriptoris verba, scripta
interpretari, explicare (ambiguum – tum
explicatur, quum ea verba, quae desunt,
suggesta sunt, C. de Or. II. § 110); f. (=
kommentera) en text l. författare scripta
explicare, scriptorem, poētam enarrare;
(disserere de scriptis, jfr Föreläsa); f. ett ord
(till begreppet) verbi vim l. notionem
aperire, declarare (definiendo; jfr 2).
- 2. =
uppvisa skälet, orsaken till (uppkomsten af ngt):
causam rei repetere ex (ur, af) alqa re;
rationem reddere alicujus rei; explicare,
exponere causam rei, quaenam causa
fuerit rei, quidnam fuerit, cur (t. ex. oleum
non concrescat frigore – att olja ej fryser);
causam rei aperire; f. ett ord (etymologiskt,
ett ords uppkomst) verbi originem
expedire, explanare, aperire, explicare, eruere,
ostendere, demonstrare (Varr. l. l. V. §
5. 6. 7. 9); huru skall jag f. det quidnam
causae esse putem (cur corporis curandi
quaesita sit ars, animi medicina non
desiderata sit – det att man sökt en läkekonst
för kroppen, men ej känt behof af en sådan
för själen, C. Tusc. III. 1. 1)?; talarnes
ringa antal är lätt att f. quaenam causa
fuerit oratorum paucitatis, facile apparet;
häraf låter sig romarnes öfverlägsenhet öfver
karthagerne f. ex his rebus intelligi
potest, quidnam fuerit, cur Romani
superarent Poenos; häraf f-as hans obenägenhet
för krig hinc apparet, quid fuerit, cur a
bellis gerendis abhorreret; f-a mig det
quid causae esse putas?; sjelfva hans
rättvisa f-des ss. l. för ett bemödande att vinna
folkgunst ipsam justitiam regis
ambitionem quandam esse dicebant, ex
ambitione ortam dicebant (a multis ipsa
virtus – venditatio quaedam atque
ostentatio esse dicitur – f-as för ett slags
charlataneri –, C. de Am. § 86; jfr II).
- II. =
ss. sin mening l. vilja uttala, tillkännagifva:
- 1. i allm.: dicere, significare; judicare,
censere; negare (f. att icke); fateri (f. =
erkänna); promittere, profiteri, polliceri,
minari, ostendere (f. = lofva, erbjuda sig,
hota); f. sig vara beredd dicere se
paratum esse; f. sin mening vara att quid
velit, sentiat, se velle alqd, significare; f.
att ngn skall – (= befalla) imperare,
denuntiare, monere, ut faciat alqd; f. ngt
vara högst orätt dicere, censere, statuere
alqd turpissimum, injustissimum, nihil
turpius et cet. esse; f. smärtan för det
högsta onda dolorem summum malum (esse)
statuere, putare, judicare, summum
malum in dolore ponere; f. ngn för den
visaste man alqm omnium sapientissimum
judicare; f. ngn för en niding, feg menniska
ignavum, improbum appellare, clamare
alqm; f. sig gifva undervisning i retorik
dicendi artem l. se rhetorem esse
profiteri; f. sig skola komma till hjelp
promittere se alicui opem esse laturum; f. sig
icke skola lemna våld mot sina
bundsförvandter ohämnadt ostendere se sociorum
injurias non neglecturum (Cs.); f. sig ur stånd,
öfvervunnen o. d. fateri se non posse, se
victum esse.
- 2. offentligt, rättsgiltigt
förklara: f. krig mot ngn bellum alicui
indicere, denuntiare; f. fördraget upphäfdt
foedus alicui renuntiare; f. ngn skyldig,
oskyldig alqm nocentem, innocentem
pronuntiare, judicare; f. ngn för fiende,
landsförrädare alqm hostem judicare, hostium
numero, hostis loco habere; f. ngn
landsflyktig, biltog alicui aquā et igni interdicere;
f. ngn fågelfri proscribere alqm; f. ngn för
arfvinge heredem scribere, instituere; f.
ngn för segrare citare, pronuntiare alqm
victorem; f. ngn för (vald till) pretor,
konsul renuntiare (r-t praeco, consul –
valförrättaren – voce praeconis); declarare
(consul – valförrättaren).
|
|
|