Föreställa sig:
- 1. f. sig = tänka sig ngt:
(secum) cogitare (de Fin. II. § 69);
cogitatione fingere, percipere, informare alqd;
(animo) fingere alqd; constituere alqd,
sibi ante oculos ponere, proponere alqm,
alqd (constituamus alqm magnis, multis,
perpetuis fruentem voluptatibus, C. de
Fin. I. § 40; jfr de Sen. § 41 jubebat
fingere animo magna alqm incitatum
voluptate corporis; jfr C. leg. Agr. II. 29; Dej.
14); f. sig ngt på förhand cogitatione l.
animo praecipere alqd; f. sig ngt i hela dess
vidd l. storhet rei magnitudinem animo
complecti, comprehendere (C. de Or I. §
19); f. sig allt värre än det är omnia in
pejorem partem (aucta, pejora vero)
fingere; man kan lätt f. sig, huru – facilis est
existimatio (ɔ: att bedöma), quantopere –;
den största olycka man kan f. sig – quo nihil
miserius cogitari l. fingi potest; f-en eder
min förskräckelse quanto me pavore
perculsum fuisse putatis?; ingen kan f. sig hans
smärta quantus fuerit illius dolor, nullius
cogitatione fingi, (nullius ingenium
assequi) potest.
- 2. f. sig att – = förmoda
(hoppas, frukta): putare, existimare;
suspicari; (sperare, timere); sibi persuadere;
arbetet är svårare än ngn f-r sig labor est
omnium opinione difficilior; jag f-r mig,
att det ej kostat synnerlig möda res mihi
videtur haud magni laboris fuisse; jag f-r
mig, att det blir svårt nog in mentem mihi
venit timere, ne res haud facile perfici
possit.
|
|
|
|
Kommentera