Frambringa:
- 1. om ljud ss. objekt = få
fram: edere: han kunde ej f. ett ljud sonum,
vocem edere (emittere) non poterat.
- 2. (sällsynt) = framdraga, anföra (bevis l.
dyl.): proferre, afferre.
- 3. = gifva
tillvaro, alstra, producera: ferre (terra fert
fruges, viros – tales innumerabiles nostra
patria tulit, C.; agri, arbores ferunt
fructus; aetas fert viros); efferre (agri
fruges); (proferre, sällsynt); gignere (pisces
ova; gignit natura, terra); creare
(natura, terra creat; artis est proprium creare
alqd; errorem c. = förorsaka, anstifta);
procreare (= afla; omne animal sui simile
p-at); edere (fructum, fetus); serere
(satus divina stirpe; quale est istuc, quod
poētae serunt?, C. de Legg. I. § 1;
seminare, ibdm); fundere (i riklig mängd f. –
hanc copiam fudit illa aetas, C.); facere
(Deus fecit – skapat – omnia; non nati, sed
a Deo facti l. ficti ad dicendum, C. de
Or. I. § 116); efficere, invenire (dessa tre
sistnämda ord = frambringa i andlig mening,
för hvilket äfven mera speciella ord, ss.
scribere, dicere, fingere, pingere, kunna
användas: detta stycke är det skönaste Horatius
frambragt o. d. hoc carmine nihil suavius
scripsit H.; hac tabula nihil pulchrius
pinxit Apelles; han har ej frambragt ngt,
som gifver honom rätt att kallas skald nihil
nomine poētae dignum effecit, assecutus
est).
|
|
|
|
Kommentera