Fram:

  1. I. i rummet:
    1. 1. utmärkande rörelse framåt i motsats till tillbaka, bakåt:
      1. a. vanligen att återgifva med pro, ex i sammansättning med ett verbum (mots. re, retro): kom f. procede; kom hit f. huc procede; kom längre f. longius procede, propius accede; träda f. prodire, exsistere; leta f. eruere.
      2. b. fram och tillbaka: huc et illuc; ultro citroque; gå f. och tillbaka ambulare; ire et redire (gå f. och åter); tänka f. och tillbaka in omnes partes animum dividere; tala f. och tillbaka alias aliter dicere; in utramque partem (för och emot) dicere; det är l. går f. och tillbaka med honom, med hans helsa modo melius fit (ei), modo deterius.
      3. c. rätt f., rakt f.: rectā (ire, contendere); protinus (pergeret p., quid retro fieret ne laboraret, C. de Div. I. § 49); – säga sin mening rätt f. simpliciter, aperte, sine ambagibus (vere), quid sentiat, eloqui l. proloqui; vara rättfram rectum, simplicem, apertum, ingenuum esse (homines simplices et aperti, C. de Off. I. § 109; commentarii Caesaris sunt nudi, recti, C. Brut. § 262).
      4. d. fram, f. med i uppmaningar = tag, sträck, kom f. o. dyl.: f. (med dig) procede; f. med handen manum (porrige l. protende; latinet kan i dylikt fall stundom bruka ensam ackusativ, t. ex. finem aliquando, C. de Fin. II. § 17); f. med brefvet cedo epistolam; f. med rytteriet equitatum jube excurrere, prorumpere!; f. med sanningen noli celare l. dissimulare! (verum dicas velim); verum audire volo; stundom äfven utom uppmaningens form, t. ex. jag måste fram prodeundum est; viam mihi faciam necesse est.
    2. 2. utmärkande framkomst till ett mål, vanligen att återgifva med per i sammansättning: komma f. till Rom på fjerde dagen quarto die Romam pervenire; hafva vi ännu långt f.? multumne (quantum) restat viae?; resekost, som icke räcker f. till resans mål viaticum, quod ante consumatur, quam eo, quo intendas, perveneris; vi hafva ännu ett stycke f. till staden etiam aliquanto ab urbe absumus; – oeg.: få sin vilje f. impetrare; mos geritur alicui; låta ngn få sin vilje f. morem gerere alicui; ad alicujus voluntatem sese accommodare; (sinere se) exorari ab alqo.
    3. 3. utmärkande en punkt framom en annan: (ett stycke) f. på vägen, längre f. – quum aliquantum viae confeceris l. progressus sis –; f. emot staden non procul, non longe ab urbe.
    4. 4. = framtill: ante (et post); f. på bröstet in adverso pectore; ful f. och bak et adversus et aversus turpis.
  2. II. i tid: längre f. (= framdeles): mox, post, posthac, aliquanto post [jag vill tänka på saken längre f. de hac re posthac l. alias videro; härom längre f. (i föredraget) videro hoc posterius, C. Cael. § 35; alio loco de aratorum animo videro: nunc, quod abs te mihi datur, accipio, eos tibi esse inimicissimos, C. Verr. II. § 150]; f. på dagen, natten multo jam die, multa jam nocte; det varade, hade lidit långt f. på dagen in multum diem l. diei; inclinato jam in meridiem, in vesperam die; f., längre f., långt f. på sommaren, vintren o. d. jam parte aestatis exacta; aestate adulta, summa, affecta.
  1. (Kommentera) Kommentera
 Donera Bitcoins! Bitcoin-adress: bc1qrjh4udzaukdh3r844d7chp7pxy0kd2znl2ua9f