Dö:

  1. I. om menniskor:
    1. 1. absolut: mori; interire, perire; emori; occidere; decedere; e vita decedere, excedere, discedere; animam efflare; exspirare; diem obire supremum; mortem oppetere, obire; obire; exstingui; finire (T.); morte defungi (Pn.); vi måste alle dö omnibus est moriendum; är det då en sådan olycka att dö usque adeone mori miserum est?; vara rädd för att dö mortem timere, horrere; jag vill dö, om det ej är sant moriar l. ne vivam, si non verum est; jag vill hellre tusen gånger dö än utstå sådant millies oppetere mortem, quam ista perpeti, malim.
    2. 2. med bestämning för sätt, orsak o. d.:
      1. a. dö af ngt: interire, perire fame, morbo (af hunger, af sjukdom; a morbo, N.); mori morbo (L.); confici (fame); consumi (senectute; senio et maerore); dö af glädje repentino gaudio exanimari.
      2. b. dö bort: emori; morte consumi, exstingui, deleri; hela slägten dog bort, huru många generationer hafva ej dött bort tota gens emortua est; quam multae aetates morte exstinctae, deletae sunt (jfr dö ifrån).
      3. c. dö en svår, olycklig, plågsam o. s. v. död: misere, acerbe, cum dolore mori; dö en frivillig, sjelfvållad död voluntaria morte, sua manu perire; mortem sibi ipsum consciscere; dö en våldsam död vi, manu (hostis, inimici) perire; dö en naturlig död, sotdöden fato, morbo perire; fatali morte exstingui (Vell.); naturae concedere (Sa.); dö en för tidig död ante tempus mori; immatura morte absumi, exstingui, perimi.
      4. d. dö för, i kausal mening: dö för ngns hand manu alicujus cadere, occumbere; dö för bödelns hand securi percuti; dö för ett slag, skott ictu, jactu sagittae interimi, occidere.
      5. e. dö för = till försvar för: mori et cet. pro re, homine; dö för sitt land pro patria mortem oppetere, se offerre ad mortem; dö för sin öfvertygelse pro suscepta sententia (l. ratione) mortem oppetere, vitam profundere; susceptam sententiam sanguine suo defendere.
      6. f. dö i en ålder l. ett tillstånd: i unga år, i blomman af sin ålder, i sina bästa år, i hög ålder tenera aetate, adolescentem, in ipso aetatis flore, integra aetate et viribus, extrema, summa aetate mori, exstingui; dö i en ålder af 70 år septuagenarium, LXX annos natum mori; dö i förtid ante tempus mori (C. Tusc. I. § 93), praematura (acerba) morte intercipi; dö i tjensten in re gerenda, in officii fungendi actu abripi, exspirare.
      7. g. dö ifrån ngn morte abire, discedere ab alqo; morte relinquere, orbum relinquere, destituere alqm.
      8. h. dö ifrån ngt (ifrån lycka, olycka, rikedomar, elände m. m.): discedere, morte abduci, abstrahi a malis, a bonis, a malis l. bonis rebus (C. Tusc. I. § 84. 85); vitae commodis privari, orbari, mală morte effugere; morte amittere (förlora l. slippa ifrån, ibdm § 30. 87. 85).
      9. i. dö på ngt: veritatem verborum l. sententiae morte confirmare, testari, mortis fiduciā testari; jag vill dö derpå moriar, ne vivam, ni verum est.
      10. k. dö ss. ngt, t. ex. dö som en hjelte, en konung ut virum, ut regem decet, par est; (claram mortem oppetere); dö som en förrädare mot sitt land patriam prodentem, quum patriam prodat, l. (= som det anstår en förrädare) ut proditorem par est –; dö som en hund male perire; turpiter vitam amittere; dö som en missdådare supplicio (quo solent scelerati) affici.
      11. l. dö undan: morte sua locum alteri, aliis dare; morte absumi.
      12. m. dö ut: hela huset, hela slägten har dött ut: tota domus interiit, exstincta, deleta est; gens interiit, intermortua est.
  2. II.
    1. 1. om djur: mori (sues moriuntur angīna); morte consumi, absumi, exstingui.
    2. 2. om växter: dö, dö ut: mori, emori.
    3. 3. oeg. om icke organiska l. om abstrakta ting:
      1. a. ljudet, tonerna dogo bort (förklingade) vox mortua est (Ov.), conticuit, non jam audita est; hans ord, böner dogo ohörda bort frustra missae preces, querelae.
      2. b. orden dogo på hans läppar vox faucibus haesit; lingua praeclusa, verba praecisa sunt alicui.
      3. c. ryktet dör fama, rumor moritur (C.), conticiscit, obmutescit, exstinguitur, senescit; hans minne, ära har ej dött med honom rerum ab illo gestarum memoria, fama non occidit, exstincta est, intercidit una cum ipso (jfr C. de Am. § 102. 103); ett är, som aldrig dör, domen öfver dödan fama viri immortalis est (Ov. Am. I. 15. 40); han har lemnat efter sig ett minne, som ej dör memoriam sui immortalem reliquit.
      4. d. språket dör, dör ut ab usu intermittitur.
  1. (Kommentera) Kommentera
 Ordboken drivs helt ideellt. Donera valfri summa med Payson!