Dö:

  1. I. om menniskor:
    1. 1. absolut: mori; interire, perire; emori; occidere; decedere; e vita decedere, excedere, discedere; animam efflare; exspirare; diem obire supremum; mortem oppetere, obire; obire; exstingui; finire (T.); morte defungi (Pn.); vi måste alle dö omnibus est moriendum; är det då en sådan olycka att dö usque adeone mori miserum est?; vara rädd för att dö mortem timere, horrere; jag vill dö, om det ej är sant moriar l. ne vivam, si non verum est; jag vill hellre tusen gånger dö än utstå sådant millies oppetere mortem, quam ista perpeti, malim.
    2. 2. med bestämning för sätt, orsak o. d.:
      1. a. dö af ngt: interire, perire fame, morbo (af hunger, af sjukdom; a morbo, N.); mori morbo (L.); confici (fame); consumi (senectute; senio et maerore); dö af glädje repentino gaudio exanimari.
      2. b. dö bort: emori; morte consumi, exstingui, deleri; hela slägten dog bort, huru många generationer hafva ej dött bort tota gens emortua est; quam multae aetates morte exstinctae, deletae sunt (jfr dö ifrån).
      3. c. dö en svår, olycklig, plågsam o. s. v. död: misere, acerbe, cum dolore mori; dö en frivillig, sjelfvållad död voluntaria morte, sua manu perire; mortem sibi ipsum consciscere; dö en våldsam död vi, manu (hostis, inimici) perire; dö en naturlig död, sotdöden fato, morbo perire; fatali morte exstingui (Vell.); naturae concedere (Sa.); dö en för tidig död ante tempus mori; immatura morte absumi, exstingui, perimi.
      4. d. dö för, i kausal mening: dö för ngns hand manu alicujus cadere, occumbere; dö för bödelns hand securi percuti; dö för ett slag, skott ictu, jactu sagittae interimi, occidere.
      5. e. dö för = till försvar för: mori et cet. pro re, homine; dö för sitt land pro patria mortem oppetere, se offerre ad mortem; dö för sin öfvertygelse pro suscepta sententia (l. ratione) mortem oppetere, vitam profundere; susceptam sententiam sanguine suo defendere.
      6. f. dö i en ålder l. ett tillstånd: i unga år, i blomman af sin ålder, i sina bästa år, i hög ålder tenera aetate, adolescentem, in ipso aetatis flore, integra aetate et viribus, extrema, summa aetate mori, exstingui; dö i en ålder af 70 år septuagenarium, LXX annos natum mori; dö i förtid ante tempus mori (C. Tusc. I. § 93), praematura (acerba) morte intercipi; dö i tjensten in re gerenda, in officii fungendi actu abripi, exspirare.
      7. g. dö ifrån ngn morte abire, discedere ab alqo; morte relinquere, orbum relinquere, destituere alqm.
      8. h. dö ifrån ngt (ifrån lycka, olycka, rikedomar, elände m. m.): discedere, morte abduci, abstrahi a malis, a bonis, a malis l. bonis rebus (C. Tusc. I. § 84. 85); vitae commodis privari, orbari, mală morte effugere; morte amittere (förlora l. slippa ifrån, ibdm § 30. 87. 85).
      9. i. dö på ngt: veritatem verborum l. sententiae morte confirmare, testari, mortis fiduciā testari; jag vill dö derpå moriar, ne vivam, ni verum est.
      10. k. dö ss. ngt, t. ex. dö som en hjelte, en konung ut virum, ut regem decet, par est; (claram mortem oppetere); dö som en förrädare mot sitt land patriam prodentem, quum patriam prodat, l. (= som det anstår en förrädare) ut proditorem par est –; dö som en hund male perire; turpiter vitam amittere; dö som en missdådare supplicio (quo solent scelerati) affici.
      11. l. dö undan: morte sua locum alteri, aliis dare; morte absumi.
      12. m. dö ut: hela huset, hela slägten har dött ut: tota domus interiit, exstincta, deleta est; gens interiit, intermortua est.
  2. II.
    1. 1. om djur: mori (sues moriuntur angīna); morte consumi, absumi, exstingui.
    2. 2. om växter: dö, dö ut: mori, emori.
    3. 3. oeg. om icke organiska l. om abstrakta ting:
      1. a. ljudet, tonerna dogo bort (förklingade) vox mortua est (Ov.), conticuit, non jam audita est; hans ord, böner dogo ohörda bort frustra missae preces, querelae.
      2. b. orden dogo på hans läppar vox faucibus haesit; lingua praeclusa, verba praecisa sunt alicui.
      3. c. ryktet dör fama, rumor moritur (C.), conticiscit, obmutescit, exstinguitur, senescit; hans minne, ära har ej dött med honom rerum ab illo gestarum memoria, fama non occidit, exstincta est, intercidit una cum ipso (jfr C. de Am. § 102. 103); ett är, som aldrig dör, domen öfver dödan fama viri immortalis est (Ov. Am. I. 15. 40); han har lemnat efter sig ett minne, som ej dör memoriam sui immortalem reliquit.
      4. d. språket dör, dör ut ab usu intermittitur.
  1. (Kommentera) Kommentera
 Donera Bitcoins! Bitcoin-adress: bc1qrjh4udzaukdh3r844d7chp7pxy0kd2znl2ua9f