Bäst, adj.: i allm.: optimus; potissimus (förnämligast); probissimus (i moralisk mening); utilissimus (nyttigast); (der två jemföras melior, potior, probior, utilior); det b-a i en sak quod in quaque re optimum est; flos, medulla rei; dö i sina b-a år in ipso flore aetatis mori; det var min b-a tid illos dies laetissimos vidi; allt det b-a optima quaeque (fere manibus rapiuntur avaris, Ov.); den förste b-e quilibet; primus quisque; (taga) den förste b-e ut quisque primus venit l. occurrit –; iron.: det var då det b-a jag hört hoc vero optimum, ut – (C. de Fin. II. 6); tyda till det b-a in optimam, meliorem partem interpretari alqd; det är, blir b. att du håller dig stilla quiesse melius erit (L. III. 49. 3); det vore b., hade varit b. att du hållit dig stilla quiescere melius erat, fuit; melius quiesceres.
Kommentera
|