Bäst, adv.: optime (vid jemförelse mellan två: melius), jfr Väl; särsk. märkes bäst i uttryck för en handling, (midt) under hvilken en annan inträffade, t. ex. b. han sjöng, träffade honom skottet hunc quum maxime canentem (in medio cantu) sagitta transfixit; b. jag gick i mina tankar, öfverraskade min vän mig me defixum in cogitatione (necopinantem, inopinato) deprehendit amicus.
Kommentera
|