Bära, v. tr.:
- I. eg.:
- 1. b. någonstädes hän:
ferre, portare, gestare; bajulare (om
bärare till yrket); vehere (om fordon, fartyg,
dragare ss. subjekt l. agent); b. på rygg,
skuldror humeris portare, ferre (onus humeri
ferre recusant, Hor.); han, som måste
bäras till rådhuset, gick tillbaka qui captus
omnibus membris in curiam delatus
esset, idem pedibus suis rediit domum (L.
II. 36. 7); b. på sina armar in manibus
gestare; b. i famnen in sinu ferre (in sinu
ferens deos et uxor et vir sordidosque
natos, Hor.); b. ngn under sitt hjerta in
alvo, in utero gestare alqm (Pt., Pn.);
parturire alqm; b. lik till bål l. graf ferre,
portare mortuum (corpus Augusti ad
rogum humeris senatorum fertur,
Germanici humeris tribunorum portatur, T. I.
8; III. 2; portare, Hor., Juv.); b. ut efferre
mortuum (effertur: imus, ad sepulcrum
venimus, Ter.); b. bort auferre, asportare;
b. in inferre (särsk. om dödsoffer – inferiae –,
som bäres in i sepulcrum); b. före
anteferre (tituli legum latarum in funere
a-bantur, T.); b. framför sig prae se ferre,
praeferre; b. omkring circumferre; b. igen
referre, reportare, reddere; b. vapen =
bruka vapen emot, bära afvog sköld emot –
arma ferre contra (patriam); b. händer,
hand på ngn manus afferre alicui; vinden
bär någonstädes hän ventus fert, defert
alqm alqo; vågen bär ngn amnis, fluctus
defert, aliquis defertur, devehitur amne
alqo.
- 2. = b. på sig: gerere, gestare;
b. kläder gerere vestem; esse cum veste;
veste, soccis, anulo indutum, ornatum
esse; veste alqa uti; b. vapen arma
gerere, cum telo esse; b. sorgdrägt
sordidatum, pullatum esse; b. långt hår, långt skägg
capillos, barbam promittere.
- 3. = b.
uppe, hålla: sustinere, tenere: benen förmå
knappt b. honom illum pedes vix sustinent,
vix se pedibus sustentat; (vix sustinent
onus silvae laborantes); af allt hvad
jorden bär omnium, quae sustinet terra,
(nequissimus); b. hufvudet högt caput
tollere, erigere, celsum, erectum tenere; b.
armen i band manum fascia suspensum
tenere; isen bär oss o. s. v. glacies satis
firma est ad nos sustinendos.
- II. oeg.:
- 1. (uppbära):
- a. = fördraga, uthärda: ferre,
perferre, sufferre, tolerare, sustinere; b.
ngt med tålamod modice, molliter,
moderate, aequo animo ferre alqd (ut
secundas res, sic adversas immoderate – ej med
sans – ferre, levitatis est, C.); magnam
fortunam ferre non poterat.
- b. b.
bördan, ansvaret af ett uppdrag o. d.:
sustinere (onus exspectationis); munus tueri,
gerere; b. uppe en roll, sin värdighet
partes sustinere, dignitatem tueri.
- c. få
b. straffet, följderna, skulden, klandret,
ansvaret (hundhufvudet) för ngt poenam l.
poenas dare; luere (temeritatem b. följderna
af sitt öfverdåd; poenam); culpam rei male
gestae sustinere; vituperationem, crimen
subire.
- 2. (frambära):
- a. b. vitnesbörd,
b. ngn vitne: testem esse alicui;
testimonium dare, facere, edere pro alqo l. esse
alqd; testificari, testari alqd (nog det var
att vitne bära om vår trohet, om vår ära
satis erat ad constantiam et gloriam
nostram testificandam); mitt samvete bär mig
vitnesbörd conscius mihi sum.
- b. b. ngt
till torgs: enuntiare, efferre, pronuntiare.
- c. = frambringa, föda, om jorden,
växter, länder, tidehvarf: ferre (terra fert,
effert fruges; tales innumerabiles haec terra
– Italia – tulit, C.; hunc poētam haec
aetas praestantissimum tulit, N.); pario
(terra fruges, C.; ficus parit ”bär”); kon
bär partum edit.
- 3. = hysa: gerere
(animum muliebrem, Enn.; immanitatem
beluae in figura hominis, C.); b. ngt inom
sig alqd in pectore clausum tenere (mots.
in lingua promptum habere, Sa.); – för
öfrigt mest att jemte objektet återgifva med
ett enkelt verb: b. hat, aktning för ngn
odisse, vereri, revereri alqm.
- 4. b. namn
af ngt: habere nomen ɔ: nomen est alicui
aliquod; nomen impositum, inditum,
datum est alicui.
- 5. b. i sitt sköte, om
tiden, framtiden såsom subjekt: ferre, afferre
(nescis, quid serus vesper vehat, Varr.,
Vg., L.).
|
|
|
|
Kommentera