Slut:

  1. I. = gräns i rummet: finis, terminus (gräns); ora (rand – silvae); clausula (= slutparti, afslutning af ngt – epistolae, edicti); extrema pars, extremum, extremitas (= ytterste delen af ngt; hellre nyttjas för denna betydelse adj. extremus, ultimus attributivt – in extremo libro i s-t af boken; extrema silva s-t af skogen); ifrån verldens början till hennes s. ab oriente sole ad occidentem; här tager skogen s. hic silvae finis l. terminus est, s. finem habet, s. deficit.
  2. II. i tiden (slutet af en tidrymd, en sak, äfven en persons s. = död):
    1. 1. i allm.: finis (f. vitae; vivendi f. optimus, C. de Sen. § 72; est miseriae finis in morte, C. Tusc. I. § 9); (terminus vitae; aetatum, de Sen. 72); exitus (= tilländalöpande; utgång, resultat – e. vitae, aestatis – lifvets, sommarens s.; bonus, faustus, tristis, foedus – godt, välsignadt, sorgligt, skymfligt s.); eventus (utgång, resultat – bonus, fortuitus); conclusio = afslutning ss. handling (särskildt om afslutning af ett tal äfven peroratio); clausula = slutparti af en period l. ett tal; en persons s. exitus vitae, decessus, excessus alicujus; extrema pars, extremum l. supremum tempus, extremum = siste delen l. tiden af ngt (in extremo tempore aetatis, C. de Sen. 9; 69; supremo vitae die; difficile est amicitiam ad extremum vitae permanere, de Am. 33; disputationis fere extremum fuit de immortalitate animorum, ibdm 14); ofta uttryckes slutet = siste delen af ngt med adj. extremus, postremus (supremus, ultimus) ss. attribut till det af ”af” beroende substantivet, ss. slutet af sommaren extrema, exiens (vergens, praeceps) aestas; s-t af dagen extremus dies, (occasus diei l. solis); s-t af talet extrema oratio.
    2. 2. särskilda uttryck:
      1. a. mot, vid s-t af ngt: sub finem, sub exitum (diei, vitae); extremo fere die; vesperascente die l. caelo; inclinante, (vergente) die; praecipiti in occasum die (T. Hist. III. 86); vid vårens s. exeunte vere, praeterito vere (C. de Sen. 70); – till s-t ad extremum (suum illud – tenet ad e-um, C. Tusc. I. 99); till s. ad extremum (cum multa gessisset praeclare, vertit ad extremum omnia, C. de Off. I. 84); ad postremum (Cs.); denique (jfr Slutligen); i s-t af sin berättelse (in) extrema narratione; det är på s-t med ngt finis rei appropinquat; alqd prope peractum, consumptum est (jfr d.).
      2. b. göra slut, få slut på ngt: finem facere alicujus rei, finem imponere alicui rei; perficere, absolvere, peragere (= fullborda, fullända); concludere, conficere (= afsluta); consumere, conficere (= förtära; cibum omnem consumere); componere (= bilägga – bellum, controversiam); dirimere (slita – controversiam); praecidere (= afskära – deliberationem, spem); perimere (= tillintetgöra, omintetgöra – consilium alicujus); göra s. på ngn, ngns lif interimere alqm.
      3. c. komma till s-t, ett s. på ngt: ad finem l. exitum pervenire, rem perducere, adducere; rem explicare (C. de Off. I. 83), expedire; icke se ngt s. på ngt, icke kunna komma till ngt s. på ngt rem expedire, explicare non posse.
      4. d. taga, få slut: desinere (upphöra); perfici, absolvi (= fulländas); concludi (afslutas); jag vet ej, hvad s. detta skall taga l. få equidem quorsus res casura sit, quem finem l. exitum res habitura sit, nescio; saken tog ett olyckligt s. tristem exitum res habuit; res male cessit; han fick ett sorgligt s. tristem, foedum vitae exitum habuit; detta var det s. han fick hunc vitae finem l. exitum habuit l. nactus est; (haec finis Priami, fatorum hic exitus illum sorte tulit, Vg.; sic Tiberius finivit, hunc vitae finem habuit Otho, hic exitus viri haud spernendi, T. Ann. VI. 50; Hist. II. 49; III. 75).
      5. e. s-t nalkas, ngt nalkas sitt s., det är, blir s., s-t på ngt: finis adest, alqd a fine, ab exitu non procul abest; alqd finem habet; alqd actum, finitum, perfectum, consumptum (förtärdt) est; hvad skall blifva s-t på våra mödor quis finis laborum erit?; quousque laborabimus?; jag undrar hvad s-t skall blifva miror, quorsus res casura sit; s-t blef, att han gick sin väg ad extremum, denique abiit; exitus sermonis fuit, ut abiret.
      6. f. det är s. med ngt: alqd perfectum (fulländadt), consumptum (förtärdt) est; jfr det är s. med mig, med mina förhoppningar de me, de spe mea actum est; nihil jam habeo quod sperem; en gång måste det vara s. med oss necesse est alqd extremum sit.
      7. g. ngt är s.: praeteriit; sommarn (dagen) är s. aestas acta, exacta est, aestas exiit, praeteriit; riksdagen är s. comitia peracta sunt; stilleståndet är s. induciarum tempus exiit; kriget är s. bellum compositum est; kriget är nära s. bellum profligatum est; arbetet är s. opus peractum, perfectum est; förrådet är s. copia consumpta est; allt är s. actum est! omnium rerum finis est; peracta (fullbordadt), consumpta (förtärdt) sunt omnia.
  3. III. = slutsats (se detta ord): rationis conclusio; ratio.
  1. (Kommentera) Kommentera
 Ordboken drivs helt ideellt. Donera valfri summa med Payson!