Sanning:

1. I. i abstr. men.:
   1. 1. i allm.: veritas (s. ss. egenskap l. idé); verum = det sanna (sanningen ss. idé); s-ns vän veritatis cupidus, studiosus (C. de Or. I. § 47), amans, diligens, cultor (C. de Off. I. § 109); hans öron äro tillslutna för s-n ejus aures veritati clausae sunt; egna sig åt s-ns tjenst veritati servire (jfr huic virtuti veritas subjecta est tanquam materies, quam tractet et in qua versetur, C. l. c. I. 16); den historiska s-n rerum gestarum veritas; historiae fides (Cyrus ille non ad historiae fidem, sed ad imaginem optimi principis scriptus, C. Ep. ad Qu. fr. I. 1. 8); komma s-n närmast ad veritatem proxime accedere (C. de Or. I. § 262); hålla sig till s-n a veritate non recedere; ita dicere, ut ratio veritatis fert (ibdm 229); enlig med s-n (ad veritatem accommodatus); verus; gifva s-n rätt (äran) veritati concedere; söka, finna s-n verum quaerere, indagare, investigare, videre, invenire; s-ns sökande, finnande, kunskap veri indagatio, inventio, cognitio (C. de Off. I. § 13–18); granska s-n veritatem limare (ibdm II. 35); – ss. objekt och subjekt återgifves ordet, liksom andra abstrakta, oftast med en sats: s-n häraf inses lätt hoc verum esse facile apparet; betvifla s-n af ngt de rei veritate dubitare (C. de Fin. III. § 48); dubitare, verumne sit alqd, probare alqd verum esse (C. de Or. II. § 115).
   2. 2. i sanning:
      1. a. bekräftande: vero; profecto; jag begriper i s. icke ego vero non intelligo.
      2. b. = i sann (sannskyldig) mening: vere; en i s. lärd man homo vere doctus; vita vere vitalis (C. Consol. § 40).
2. II. i konkret mening:
   1. 1. (= det sanna, det som är sant i ngt): tala, säga s. vere l. verum (vera) dicere l. loqui; höra s-n af ngn verum audire ex, ab alqo (C. de Or. II. 153; de Am. 90); vilja höra s. verum quaerere (verum, inquis, amo, verum mihi dicito de me, Ps.); säga så som s-n är ita ut res est dicere (Orestes, ita ut erat, Orestem se esse perseverabat, C. de Am. § 24); det ligger någon s. i det yttrandet ex alqa parte verum est illud, quod dicunt –; icke säga hela s-n non omnia, quae in re sunt l. insunt, dicere; non omnino ad veritatem loqui; s-n att säga vere ut dicam; ut vere dicam; ut vere l. verum loquar; si verum loqui, fateri, audire volumus; si verum quaerimus, quaeris, quaeritis l. ensamt si quaeritis (C. de Or. I. 150; Verr. V. 60; de Fin. II. 23; Tusc. I. cap. 47; Brut. 256; Tusc. II. 23; Sull. § 23; de Or. II. 146; flera exempel hos Törneros-Ljungberg).
   2. 2. en sanning, pl. sanningar (sanna tankar l. yttranden): det är en s., att man genom att undervisa andra utvecklar sina egna kunskaper verum est illud, quod dicunt, docendo discere homines (jfr C. de Or. I. 150: vere – illud dicitur, perverse dicere homines perverse dicendo facillime consequi); en klar s. res certissima, verissima; en vigtig s. res vera eademque gravissima; han uttalade många vigtiga, tänkvärda s-r multa vere et graviter dicebat; oomstötliga, osvikliga s-r res verissimae, nunquam fallentes (l. c. 92), ab opinionis arbitrio sejunctae (l. c. 108); klart, grundligt insedd s. res penitus perspecta (ibdm); det är en afgjord, bevisad s., att – satis constat –; framställa ngt ss. en afgjord s. pro certo et fixo ponere alqd (certa dicent ii, qui – se sapientes esse profitentur, Tusc. I. 17); allmän s. locus communis (C. de Or. III. § 106; res in communi mente impressa, ibdm 115); en härlig s. divina sententia; divinitus dictum; djupa s-r reconditae, ex abdito erutae (C. Or. 79) sententiae.

1. Kommentera

Bitcoin-adress: bc1qrjh4udzaukdh3r844d7chp7pxy0kd2znl2ua9f

• ...
• sangvinisk
• sank
• sank
• sann
• sanna
• sannerligen
• sannfärdig
• sannfärdighet
• sannfärdigt
• sanning
• sanningsenlig
• sanningskänsla
• sanningskärlek
• sanningsälskande
• sannolik
• sannolikhet
• sannolikt
• sannoliktvis
• sannsaga
• sannskyldig
• ...