Sann:
- 1. i allm.: verus, så väl =
verklig som = sannskyldig, äkta; en s. händelse
res vera; s. kärlek verus amor; s. ära, s.
rättvisa vera gloria, verum jus, germana
justitia (C. de Off. II. 43; III. 69); en
s. vän verus amicus; en s. kristen verus
Christi sectator l. discipulus (homo vere
Christianus); hålla ngt för s-t credere alqd
verum esse; pro vero habere; alicui rei
assentiri (l. c. I. 18); det finnes ej ett s-t
ord i hvad han säger nihil ad veritatem
loquitur (C. de Am. § 91); totus e
mendacio factus est.
- 2. i särskilda uttryck:
- a. för sann: säga ngt för s. asseverare alqd.
- b. min sann: vero; me hercule.
- c.
det är s-t, det är visserligen s-t: dessa
uttryck återgifvas i latinet ofta blott med en
koncessiv partikel (visserligen, fastän): sane;
quidem; omnino (o. est amans sui
virtus – ego autem non de virtute nunc
loquor, sed de virtutis opinione, C. de Am.
98); quamquam; quamvis (quamvis
blanda ista vanitas apud eos valeat, qui ipsi
illam allectant et invitant, tamen – så
s-t det än må vara, att inställsamhet blott
får inflytande hos dem, som –, så böra
likväl – etiam graviores – admonendi sunt,
ut animum advertant –, ibdm 99).
|
|
|
|
Kommentera