Falla:
- I. absolut:
- 1. i eg. men.: cadere;
concidere (störta omkull); – labi (= sjunka,
glida, hålla på att f. labentem et paene
cadentem – fulcire, C. Phil. II. 21);
prolabi, procidere (f. till marken); corruere
(rasa, om en byggnad, en stenhög o. d.);
löfven f. folia cadunt (Hor.), decidunt (f. af);
lotten f-r sors cadit, excidit; låta ngt f.
de manibus mittere, amittere; dagg f-r ros
cadit; rorat; vattnet (vattenståndet) f-r
aqua decedit, decrescit.
- 2. oeg.:
- a. om
personer:
- α. = stupa: cadere, concidere,
occidere (in acie, in proelio).
- β. =
sjunka i anseende, mista sin ställning o. d.: i
allm.: cadere, ruere, everti, (si stare non
possunt, corruant i. e. må de göra cession,
C. Cat. II. § 21); gunstlingen har f-t
dejectus, depulsus est (gradu) potentiā, ejus
potentia fracta, imminuta est.
- γ. f. i
sedlig mening: labi; (om qvinnor)
pudicitiam amittere.
- b. om saker:
- α. = födas
(om djur, särsk. hästar): nasci: i England f.
goda hästar Anglia fert generosos equos;
denne häst är f-n efter en engelsk moder hic
equus natus est matre Anglica.
- β.
värdet af, priset på en sak f-r: minuitur,
levatur pretium; spanmålen f-r i pris levatur
annona; penningevärdet stiger och f-r
numus jactatur (C. de Off. III. § 80),
fluctuat.
- γ. modet f-r animus frangitur,
debilitatur, cadit; (animo deficit aliquis).
- δ. fästningen f-r deditur, traditur hosti,
expugnatur.
- ε. dom faller i en sak: fit,
pronuntiatur judicium, decretum;
decernitur; judicatur causa.
- II. i förbindelse
med qvalitetsadverb l. predikatsord, som
bestämma sättet, hvarpå ngt faller:
- a. i eg.
uttryck: f. tungt graviter cadere; tunga föllo
huggen graviter ictus accidebant,
(veniebant).
- b. om ord: der föllo hårda ord
verba severa fundebantur, audiebantur,
alicui excidebant; orden f. så l. så =
hafva den l. den lydelsen, t. ex. så föllo orden
haec (ejus) verba fuere; jag minnes ej,
huru orden föllo quae essent ipsius verba,
non satis memini; han frågade, hvarför
deras böcker voro uppfylda med, såsom orden
föllo, regler för företal, epiloger och sådan
strunt – quaerebat, cur de prooemiis et
epilogis et hujusmodi nugis – sic enim
appellabat – referti essent eorum libri
(C. de Or. I. § 86).
- c. ngt f-r för ngn
svårt, besvärligt, olägligt est alicui
difficile, molestum, incommodum (expone
igitur, nisi molestum est, animos remanere
post mortem, C. Tusc. I. § 26).
- III. i
förbindelse med relationsadverb l.
prepositionala uttryck:
- 1. f. af:
- a. i eg. men.:
- α. f. af
(ngt): decidere (glandes arbore; equo af
hästen); defluere, delabi (sjunka, segna,
glida af l. ned).
- β. f. af vid huggning,
mätning l. dyl.: intercidere, defluere, excidere
(non est verendum, ne quid excidat aut
in terram defluat, C. de Am. § 58).
- b. oeg.:
- α. f. af = tyna af: macrescere;
deficere; corpus amittere; extenuari.
- β. f. af = affalla från ngn: deficere ab alqo
(vanligen säges affalla).
- γ. f. af sig sjelft
= vara sjelfklart: per se patere, apparere.
- 2. f. baklänges: recidere; resupinum
cadere.
- 3. f. bort = försvinna: omitti (om
ett bruk: jamdudum iste mos omissus est);
cadere, tolli, t. ex. allt missnöje har f-t bort,
all anledning till klagomål omnis cecidit,
sublata est querela; non jam est
querelae locus; non est jam, cur quisquam
queratur.
- 4. f. efter se I.
- 5. f. fram,
framåt, framstupa: procidere, procumbere,
prolabi, praecipitem cadere.
- 6. f. för, ett
offer för ngt l. ngn ferro cadere, occidere,
occumbere; manu, dextrā, insidiis, dolis
alicujus cadere, opprimi f. för ngns hand,
försåt, list; occumbere alicui.
- 7. f. i:
- a. i lokal men.: f. i hafvet, i sjön in mare
decidere, incidere, cadere; f. i ngns
armar, f. ngn i famnen in manus alicujus
incidere, delabi; amplexus alicujus petere;
f. i bakhåll, försåt in insidias incidere,
ruere.
- b. f. i händerna på ngn, i ngns våld:
incidere in alqm (respublica incidit in
homines non tam commutandarum rerum
quam evertendarum cupidos, C.);
incidere in manus, venire in potestatem
alicujus.
- c. f. i ett tillstånd: cadere in
morbum, in suspicionem incidere, incurrere
in morbum, in febriculam; f. i sömn
somnum capere; obdormiscere; somno sopiri;
f. i en tung, djup sömn arto somno
opprimi; f. i raseri furore capi, corripi; f. i
vanmakt labi, deficere, animo linqui; f. i gråt
in lacrimas prorumpere (lacrimae
oboriuntur alicui); f. i glömska oblivioni dari;
oblivione obrui, exstingui, deleri; f. i synd
peccare, in vitium incidere, incurrere;
f. i onåd gratiā excidere; venire in odium
alicujus.
- d. f. (ngn) i ögonen: in
oculos alicujus incurrere; oculis alicujus
occurrere, (obversari); conspici, conspicuum
esse; oculos (omnium, multorum) ad se
convertere, vertere; orättvisan häraf f-r
(lätt, hvar och en) i ögonen hoc quam sit
injustum, cuivis patet, apparet (satis
liquet, satis conspicuum, perspicuum est);
nemini obscurum est l. esse potest.
- e. f. ngn i smaken, i tycket: placere alicui;
probari alicui, movere approbationem
alicujus; capere alqm.
- f. f. ngn i talet:
interpellare alqm, (obstrepere alicui);
interrumpere sermonem, cursum sermonis
alicujus.
- g. f. ngn i embetet: in alicujus
jure interpellare alqm; potestatem
alicujus usurpare; (jus, munia alicujus ad
se trahere).
- 8. f. ifrån:
- a. absolut l. ifrån
ngn = dö, dö ifrån: decedere; ex vita
excedere; morte discedere ab alqo,
relinquere, orbare alqm; i fall jag skulle f. ifrån
si quid (humani) acciderit mihi –.
- b. =
affalla, svika, blifva otrogen: deficere ab
alqo; deserere alqm.
- 9. f. igen: claudi
(om ett lock); (lapsu, labe terrae repletur
fossa).
- 10. f. igenom: cadere per,
cadentem penetrare (t. ex. tectum); – oeg.:
f. igenom vid val repulsam ferre; vid
pröfning rejici, improbari.
- 11. f. ihop:
collabi; han har f-t ihop extenuatus,
attenuatus est, (-tum est corpus ejus).
- 12. f. in:
- a. eg. i lokal men.: intro cadere, ruere,
irruere; f. med dörren in i huset super
evulsas fores (cum evulsis foribus, evulsis
foribus) in domum irruere; solen f-r in
genom fönstret per fenestram intrat,
infunditur lux solis.
- b. = sjunka in:
collabi, extenuari; kinderna f. in flaccescunt
genae; ögonen f. in recedunt (jfr Infallen).
- c. f. in i ett land: incurrere, incursare,
excurrere, excursionem facere in agros,
in fines alicujus (jfr Infall).
- d. f. in =
taga till orda (loqui incipere): ordiri (med
l. utan loqui); då föll Scaevola in och sade:
jag vill ej brottas med dig längre: tum
Scaevola: non luctabor, inquit, tecum
amplius.
- e. (om instrument) f. in:
concinere (signa tubaeque concinuere, L.);
succinere.
- f. f. in i en ton = anslå en ton,
i eg. och oeg. mening: plötsligt föll han in i
en annan ton, annan rigtning repente
commutavit vocem; (aliam viam ingressus
est).
- g. ngt f-r ngn in:
- α. en tanke,
aning, farhåga: in mentem venit alicui
cogitatio, cogitare, suspicio, suspicari (in
te intuenti – vid åsynen af dig l. då jag ser
på dig – in mentem venit vereri,
ecquodnam curriculum habitura sit tua
admirabilis natura, C. Brut. § 22; skrifva allt,
som f-r en in quidquid in mentem, in
buccam venit, scribere); succurrit alqd
alicui; occurrit alqd alicui (quodcunque o-at,
se sequi dicent, C. de Fin. IV. c. 37; med
ack. och inf. Mil. c. 9); subit animum
alicujus cogitatio alqa; alqd injicitur animo
alicujus.
- β. att göra ngt (= ngn får lust
att) libet alicui (libido capit, invadit alqm)
facere alqd; det föll honom in att resa till
Rom ei libitum est Romam visere,
studio incensus est Romae visendae; hvad
f-r dig in quid tibi vis?; quaenam te
cepit cupido?
- 13. f. ned: i allm. decidere,
delabi (t. ex. aqua de tecto); om personer:
prolabi, procumbere; f. ned för ngn ad
pedes alicujus se projicere l. prosternere
(venerari – προςκυνεῖν, adulari – alqm.
- 14. f. omkull: concidere.
- 15. f. på:
- a. eg.:
- α. natten, mörkret f-r på: nox ingruit;
intendunt se tenebrae.
- β. f. på marken:
in terram decidere, procumbere; f. på
jorden = förspillas in terram defluere (jfr de
Am. § 58).
- γ. f. på sitt ansigte: cadere
in vultum; på ryggen in tergum cadere,
resupinum cadere; f. på knä in genua
procumbere.
- b. oeg.:
- α. f. på ngt – en tanke,
en plan: incidere in consilium, in
cogitationem; invenire alqd; alqd venit alicui
in mentem (detta hade jag aldrig fallit på
utan din erinran hoc mihi nisi admonito
nunquam venisset in mentem, C. de Or.
II. § 180); consilium capere (han föll på
den tanken, att han skulle studera juridik in
mentem ei venit, consilium cepit jus
civile discere, studio incensus est juris
civilis discendi); han föll på det orådet att
stjäla perverso l. dementi ductus consilio
furatus est –.
- β. ngt f-r på ngn =
griper ngn till kropp l. själ: sjukdom, lust,
galenskap f-r på ngn incedit alicui furor,
libido (C.); incedit in animos desperatio
(L.); invadit alqm tristitia, metus (Sa.);
capitur, corripitur aliquis morbo, insania;
capitur, incitatur, incenditur,
inflammatur studio, cupiditate; anden föll på honom
afflatus est numine divino.
- γ. ngt f-r
på ngn = träffar ngn, t. ex. suspicio
(misstanke) cadit, incidit in alqm, pertinet ad
alqm; skulden f-r på ngn culpa confertur
ad l. in alqm, est alicujus; lotten f-r på
ngn sors alicujus excidit, sorte lectus est;
valet f-r på ngn, ngn f-r på ngn med sitt
val aliquis eligitur, creatur, legitur;
destinatur omnium votis, opinione.
- 16. f.
till:
- a. ngns fötter, ngn till fota: ad pedes
alicujus se abjicere, se projicere,
prosternere; genibus alicujus advolvi.
- b.
f. till föga (till korset): ponere superbiam,
ferociam; ad preces descendere.
- c. f.
ngn till:
- α. om saker: venire ad alqm;
alicujus fieri; i omvänd konstruktion:
accipere, ferre; alla rösterna tillföllo honom
(omne tulit punctum); cunctis suffragiis
(consul) factus est.
- β. = omfatta ngns sak
(mots. falla af från ngn): causam alicujus
sequi, amplecti; partes alicujus sequi; ad
alqm se applicare; ad causam, partes
alicujus se adjungere.
- 17. f. tillbaka:
- a. eg.
= f. baklänges: retro, resupinum cadere.
- b. oeg.: recidere, redundare (skulden,
skadan f-r tillbaka på honom culpa, invidia,
detrimentum recidit, redundat in eum).
- 18. f. undan:
- a. = undvika (parera),
gifva efter: eg. i fäktning: declinare ictum
alicujus för ngns stöt; effugere ictum
alicujus; elabi (absol.); – i tal, underhandling:
cedere; faciliorem, molliorem se
praebere; frangi: när han ansattes häftigare, föll
han straxt undan quum acrius urgebatur,
statim cedebat l. acrius urgenti cedebat,
non resistebat, nullam opposuit ferociam.
- b. f. undan, om ett stöd:
- α. i eg. men.:
succedere, subtrahi (fulcra, adminicula
subtrahebantur).
- β. om personer (tänkta
ss. stöd) = dö: morte decedere (ab alqo);
morte intercipi; f. undan för l. från ngn
morte relinquere, morte sua orbare alqm.
- 19. f. under:
- a. i lokal men.: cadere sub,
subter alqd (t. ex. mensam).
- b. i oeg.
men. = höra under, vara underordnad
under, innefattas under, blifva föremål för,
träffas af, ss. falla under ngns dom, pröfning,
under ett omdöme, en bestämning, regel o. s.
v.: cadere, sub, pertinere ad judicium
alicujus, sub sensus (under sinnenas
uppfattning l. pröfning; plura sunt orationum
genera neque in eandem formam cadunt
omnia, Or. § 37); teneri, contineri (lege,
judicio alqo); subjici, subjectum esse (sub
dominationem alicujus, generi subjecta
est pars); det f-r, hör under censors
pröfning opus hoc censorium est (C. de Or.
II. § 367).
- 20. f. ur: excidere (t. ex.
memoriā); f. ur rollen quam gerat personam,
oblivisci; alias res agere; quid agatur,
oblivisci; de gradu dejici.
- 21. f. ut:
- a. eg.: excidere; hans lott föll ut sors ejus
excidit, exiit.
- b. om floder: exire,
erumpere, prorumpere in mare.
- c. =
göra ett utfall: excurrere så väl i fäktning,
som (i krig) om en trupp.
- d. f. ut så l.
så, väl l. illa: cadere, cedere, procedere,
evenire, succedere (prospere, ex
sententia, non satis ex sententia, bene, male).
- 22. f. öfver:
- a. (med tonvigt på falla):
super alqd ruere, cadere; supplantari alqa
re.
- b. (med tonvigt på öfver): in alqd
se procellere (Pt.), projicere, in alqd
irruere; incidere, irruere in alqm;
opprimere alqm; impetum facere in alqm;
adoriri, aggredi alqm.
|
|
|
|
Kommentera