Hög, adj.:
- I. i eg. men.:
- 1. absolut: altus
(i allm.); celsus (= högt uppskjutande,
högburen, högrest – vertex montis, caput,
status); excelsus (locus, mons); sublimis
(högt lyftad l. sväfvande – vertex quercūs;
sublime flagellum); procērus (slank,
collum; arbor); editus (högt belägen);
eminens (högt upp- l. utskjutande); arduus (=
brant); h. gestalt (växt) alta, procēra,
eminens statura; h-t berg mons altus, celsus;
h. strand ripa altissima (Cs.), praerupta;
h. klippa rupes alta, ardua; höga sjön
altum; sjön går h. mare aestuat,
inhorrescit, tumescit; det höga = caelum; i
högsta hugg alte sublato ferro; sublimi (ab
aure librato) ferro.
- 2. högre, högst =
öfre, öfverst: superior, summus; bergets
högste del, topp summus mons.
- II. i oeg.
uttryck:
- 1. om rösten, tonen: altus (Sen.);
acutus (med afseende på tonhöjd; mots.
gravis låg); clarus, magnus (med afseende på
röstens och tonernes klarhet och styrka –
magna, clara, summa voce med h. röst).
- 2. h. färg: color floridus, acer, vegetus.
- 3. i tid = långt framskriden: h. ålder
grandis, provecta aetas; h. ålderdom
extrema aetas, senectus; vara vid h. ålder
provecta aetate esse, (longe) provectum
esse in aetate; – det är h-t på dagen
multum jam diei l. multus dies est; till h-t
på dagen in multum diem l. diei; – det är
h. tid, h-t på tiden tempus summum est;
non est tempus morandi l. cunctandi;
properato opus est; res moram non
habet.
- 4. i allm. i saklig mening, hög till
mål, betydenhet, grad = stegrad, betydlig o.
s. v.: magnus (major, maximus, superior,
summus); amplus; det är min högsta
sträfvan, högsta målet för mitt sträfvande ad
hoc tanquam ad summum contendo; hoc
maxime sequor; högste grundsats l. princip
summa ratio; finis (bonorum; finis est,
quo referuntur omnia neque ad quidquam
ipsum refertur, C.); min högsta önskan är
maxime cupio, opto et cet.; h-t pris
magnum (acutum, accensum) pretium; h-t
arvode magna, ampla merces; h. grad af
dårskap l. klokhet magna stultitia, prudentia;
h. diet victus amplus, opimus; njuta h-t
anseende magna florere auctoritate; h. tanke
om ngn magna opinio (jfr 6); hafva h. tanke
om ngn, om sig multum tribuere alicui,
sibi vehementer placere; högsta
nödvändighet summa necessitas; högsta nöd
summa, extrema inopia; h-t spel praeceps alea.
- 5. hög till ställning (rang, börd): magnus
(Juppiter optimus maximus; J. supremus,
summus; magnus rex); superior summus;
altus (gradus dignitatis); amplus; h. och
låg summi et infimi; magni et parvi l.
tenues; parvi – et ampli (Hor.); h. börd
genus summum, amplum, nobile, illustre;
vara af h. börd summo genere natum esse;
generosum esse; på högre ort apud
regem, principem; högre myndighet major
potestas; högt embete magnus honor; höge
embetsmän amplissimis civitatis
muneribus praediti viri; höge herrar principes;
proceres; viri potentes; hafva h-e planer
(planer på att stiga högt) alte spectare;
högste befälhafvare summus imperator;
högsta makten summa potestas, summum
imperium; hafva högsta makten summae
rerum praeesse.
- 6. hög till inre värde l.
andlig syftning (högsint; djupsint, dyrbar;
högvigtig): magnus; altus; excelsus;
summus; sanctus, augustus (höghelig); bonus,
praeclarus, praestans, praestabilis (ädel,
förträfflig); divinus (ojemförlig); gravis
(högvigtig); h. själ magnus, excelsus animus;
animi magnitudo, magnificentia; h-t snille,
h. ande divinum, praestans ingenium;
magna, divina mens; högre begåfning ingenii
praestantia, excellentis animi magnitudo;
högre bildning, insigt subtilior (elegantior)
doctrina; major, subtilior scientia,
intelligentia; högre vishet major sapientia;
rerum majorum scientia; h. lärdom summa,
subtilissima doctrina; h-a ämnen res
magnae, maximae, optimae, gravissimae; h-e
planer magna consilia; det är för h-t för oss
hoc altius est, quam quod nos suspicere
possimus (C.); h-e tankar (divinae mentis
cogitationes); magnae, graves sententiae;
högre lag major, superior lex; högste lag
summa lex; det högsta goda summum
bonum; i en högre mening majori quadam
sententia; majori modo (C. Tusc. I. § 59).
- 7. = högt sträfvande, stolt: h-t mod
elatus animus; magni l. ingentes spiritus;
h. min vultus superbus, arrogans; h. ton,
språk vox, verba superba; tala i en h. ton
magnifice loqui; (an-)taga en h. min, ton
superbiam, arrogantiam (vultus et
orationis), magnos spiritus sibi sumere.
- 8. h. stil: grandis, amplus, magnificus,
gravis (dicendi l. orationis genus); h.
stämning elatio animi, erectus animus; oratio
alte exaggerata; h-t patos magna (dicendi)
contentio.
|
|
|