Hög, adj.:

  1. I. i eg. men.:
    1. 1. absolut: altus (i allm.); celsus (= högt uppskjutande, högburen, högrest – vertex montis, caput, status); excelsus (locus, mons); sublimis (högt lyftad l. sväfvande – vertex quercūs; sublime flagellum); procērus (slank, collum; arbor); editus (högt belägen); eminens (högt upp- l. utskjutande); arduus (= brant); h. gestalt (växt) alta, procēra, eminens statura; h-t berg mons altus, celsus; h. strand ripa altissima (Cs.), praerupta; h. klippa rupes alta, ardua; höga sjön altum; sjön går h. mare aestuat, inhorrescit, tumescit; det höga = caelum; i högsta hugg alte sublato ferro; sublimi (ab aure librato) ferro.
    2. 2. högre, högst = öfre, öfverst: superior, summus; bergets högste del, topp summus mons.
  2. II. i oeg. uttryck:
    1. 1. om rösten, tonen: altus (Sen.); acutus (med afseende på tonhöjd; mots. gravis låg); clarus, magnus (med afseende på röstens och tonernes klarhet och styrka – magna, clara, summa voce med h. röst).
    2. 2. h. färg: color floridus, acer, vegetus.
    3. 3. i tid = långt framskriden: h. ålder grandis, provecta aetas; h. ålderdom extrema aetas, senectus; vara vid h. ålder provecta aetate esse, (longe) provectum esse in aetate; – det är h-t på dagen multum jam diei l. multus dies est; till h-t på dagen in multum diem l. diei; – det är h. tid, h-t på tiden tempus summum est; non est tempus morandi l. cunctandi; properato opus est; res moram non habet.
    4. 4. i allm. i saklig mening, hög till mål, betydenhet, grad = stegrad, betydlig o. s. v.: magnus (major, maximus, superior, summus); amplus; det är min högsta sträfvan, högsta målet för mitt sträfvande ad hoc tanquam ad summum contendo; hoc maxime sequor; högste grundsats l. princip summa ratio; finis (bonorum; finis est, quo referuntur omnia neque ad quidquam ipsum refertur, C.); min högsta önskan är maxime cupio, opto et cet.; h-t pris magnum (acutum, accensum) pretium; h-t arvode magna, ampla merces; h. grad af dårskap l. klokhet magna stultitia, prudentia; h. diet victus amplus, opimus; njuta h-t anseende magna florere auctoritate; h. tanke om ngn magna opinio (jfr 6); hafva h. tanke om ngn, om sig multum tribuere alicui, sibi vehementer placere; högsta nödvändighet summa necessitas; högsta nöd summa, extrema inopia; h-t spel praeceps alea.
    5. 5. hög till ställning (rang, börd): magnus (Juppiter optimus maximus; J. supremus, summus; magnus rex); superior summus; altus (gradus dignitatis); amplus; h. och låg summi et infimi; magni et parvi l. tenues; parvi – et ampli (Hor.); h. börd genus summum, amplum, nobile, illustre; vara af h. börd summo genere natum esse; generosum esse; på högre ort apud regem, principem; högre myndighet major potestas; högt embete magnus honor; höge embetsmän amplissimis civitatis muneribus praediti viri; höge herrar principes; proceres; viri potentes; hafva h-e planer (planer på att stiga högt) alte spectare; högste befälhafvare summus imperator; högsta makten summa potestas, summum imperium; hafva högsta makten summae rerum praeesse.
    6. 6. hög till inre värde l. andlig syftning (högsint; djupsint, dyrbar; högvigtig): magnus; altus; excelsus; summus; sanctus, augustus (höghelig); bonus, praeclarus, praestans, praestabilis (ädel, förträfflig); divinus (ojemförlig); gravis (högvigtig); h. själ magnus, excelsus animus; animi magnitudo, magnificentia; h-t snille, h. ande divinum, praestans ingenium; magna, divina mens; högre begåfning ingenii praestantia, excellentis animi magnitudo; högre bildning, insigt subtilior (elegantior) doctrina; major, subtilior scientia, intelligentia; högre vishet major sapientia; rerum majorum scientia; h. lärdom summa, subtilissima doctrina; h-a ämnen res magnae, maximae, optimae, gravissimae; h-e planer magna consilia; det är för h-t för oss hoc altius est, quam quod nos suspicere possimus (C.); h-e tankar (divinae mentis cogitationes); magnae, graves sententiae; högre lag major, superior lex; högste lag summa lex; det högsta goda summum bonum; i en högre mening majori quadam sententia; majori modo (C. Tusc. I. § 59).
    7. 7. = högt sträfvande, stolt: h-t mod elatus animus; magni l. ingentes spiritus; h. min vultus superbus, arrogans; h. ton, språk vox, verba superba; tala i en h. ton magnifice loqui; (an-)taga en h. min, ton superbiam, arrogantiam (vultus et orationis), magnos spiritus sibi sumere.
    8. 8. h. stil: grandis, amplus, magnificus, gravis (dicendi l. orationis genus); h. stämning elatio animi, erectus animus; oratio alte exaggerata; h-t patos magna (dicendi) contentio.
  1. (Kommentera) Kommentera
 Ordboken drivs helt ideellt. Donera valfri summa med Payson!