Hållning:

  1. 1. kroppens: habitus (corporis); incessus (eg. sätt att gå, h. under gåendet, C. Sest. VII. 17); god, värdig h. habitus, incessus compositus, gravis; antaga en stolt h. superbum, magnificum l. -ce incedere (fingere incessum, quo gravior videatur, C. de Fin. II. § 77); sakna h. omni corporis habitu (motu et statu) incompositum esse (jfr T. Dialog. 26); militärisk h. militaris (corporis) habitus.
  2. 2. stilens (konstverkets) h.: habitus (orationis, C. de Or. III. § 199); hans stil saknar h. oratio fluit, vagatur (ibdm § 190), (fugit), errat (ibdm 184); hans stil eger (god) h. oratio bene composita, (numeris vincta) est.
  3. 3. h. i karakter och uppförande: mores; i pregnant mening = god, fast hållning: gravitas, constantia; aequabilitas; en man utan h. homo levis, inconstans, dissolutus; – med h. gravis, constans; uppträda med fast, god h., ådagalägga god h. constanter se gerere; iakttaga en tillbakadragen h., en afvaktande hållning tanquam in specula stare; anspråkslös h., god h. hos lydande (disciplin) modestia (militum, puerorum), mores modesti, bona disciplina.
  1. (Kommentera) Kommentera
Ordboken drivs helt ideellt. Donera valfri summa med Payson!