Hållning:
- 1. kroppens: habitus (corporis);
incessus (eg. sätt att gå, h. under gåendet,
C. Sest. VII. 17); god, värdig h. habitus,
incessus compositus, gravis; antaga en stolt
h. superbum, magnificum l. -ce incedere
(fingere incessum, quo gravior videatur,
C. de Fin. II. § 77); sakna h. omni
corporis habitu (motu et statu) incompositum
esse (jfr T. Dialog. 26); militärisk h.
militaris (corporis) habitus.
- 2. stilens
(konstverkets) h.: habitus (orationis, C. de Or.
III. § 199); hans stil saknar h. oratio fluit,
vagatur (ibdm § 190), (fugit), errat (ibdm
184); hans stil eger (god) h. oratio bene
composita, (numeris vincta) est.
- 3. h.
i karakter och uppförande: mores; i pregnant
mening = god, fast hållning: gravitas,
constantia; aequabilitas; en man utan h. homo
levis, inconstans, dissolutus; – med h.
gravis, constans; uppträda med fast, god h.,
ådagalägga god h. constanter se gerere;
iakttaga en tillbakadragen h., en afvaktande
hållning tanquam in specula stare;
anspråkslös h., god h. hos lydande (disciplin)
modestia (militum, puerorum), mores
modesti, bona disciplina.
|
|
|