Hufvudsak:
- 1. i allm.:
- a. h-n:
caput (caput est artis decere, C.; caput
est in omni procuratione negotii, ut
avaritiae pellatur etiam minima suspicio, C.
de Off. II. § 75; caput kan ej brukas i
denna betydelse utom ss. subjekt och
predikatsnomen); id, quod (l. ea quae) rem
continet (-ent): (hac) oratione praetermissa
minime necessaria ea, quae rem continent,
pertractemus, C. Tusc. IV. § 23; (jfr Acc.
in Verr. V. 10: summa illuc pertinet –
h-n är –, ut sciatis – att I mågen få veta –
ex quo genere iste sit); res ipsa, quae
agitur; res maxima, gravissima; id, quod
in alqa re maximum, gravissimum, caput
est (hafva rätt i h-n de eo, quod
maximum est, recte sentire; i h-n vara af lika
mening, öfverens de eo, quod caput est,
quod gravissimum est, de re ipsa
consentire; h-n för mig är, att equidem nihil
antiquius habeo, quam ut –; mea quidem
omnium maxime interest, ut –; i h-n har
han intet vunnit in eo, quod maximum
est, nihil assecutus est, profecit).
- b. en
h. = en högst vigtig sak l. omständighet: res
gravissima, maxima, maximi momenti:
en h. är att ej tala, förr än man tänkt
maximi interest [nihil tanti (tam) interest,
quanti (quam)], ut ne loquaris, prius quam
cogitaveris.
- 2. ngns h. (= hufvudfack l.
hufvudstudium): praecipuum (proprium)
studium alicujus; in quo quis maxime
versatur l. elaborat; quo quis maxime
excellit, plurimum valet; göra ngt till sin h.
alicui rei plurimum operae studiique
tribuere; deligere alqd, in quo maxime
elaboret; detta är hans h. hac arte plurimum
valet, maxime confidit (C. Tusc. V. § 8);
in hac re (separatim) maxime elaborat
(C. de Or. I. § 9); det har aldrig varit hans
h. ea re nunquam delectatus est.
|
|
|
|
Kommentera