Historia:
- I. utan plur.:
- 1. häfdaforskning,
häfdateckning l. häfd; det i skrift fortplantade
minnet af ngt: historia; annales [årsböcker,
krönika (jfr C. de Or. II. § 52), kronologiskt
ordnad h.]; monumenta rerum (rerum
gestarum; populi alicujus); memoria (rerum
gestarum; populi Romani); rerum
(gestarum) cognitio (h. = historiskt studium;
hoc est illud in rerum cognitione
frugiferum et fructuosum, L. praef.); h-n är
forntidens vitne (budbärarinna) historia
nuntia vetustatis (C. de Or. II. § 35);
studera h-n historiae operam dare; historiam,
antiquitatem cognoscere; annalium
memoriam replicare; kunna h. rerum
gestarum et memoriae veteris ordinem
tenere, cognovisse (C.); skrifva h. historiam
scribere (C. de Or. II. § 51. 58);
historiam tractare (om det formella i
historieskrifningen, de Legg. I. § 8); egna sig åt
h-n ad historiam scribendam se
applicare; vår h. historia rerum nostrarum (C.
Brut. § 62); känna sitt folks h. populi sui
(rerum patriarum) memoriam tenere (C.
Brut. § 322); rådfråga h-n, hemta exempel
ur h-n ab historia documentum, exemplum
petere; sumere, trahere alqd ex historia
(C. de Or. II. § 265); vi läsa i h-n est in
monumentis rerum gestarum, memoriae
proditum est; skrifva h-n om ngt, skrifva
ett folks, ngns historia alqd memoriae
prodere, de alqa re scribere (et posteritati
prodere); res gestas populi l. hominis
scribere, perscribere; vitam alicujus (=
biografi) scribere, persequi (explicare,
exponere, N. Ep. IV. 6); skrifva den
romerska vältalighetens h. initia et progressus
eloquentiae Romanae, gradus et aetates
oratorum latinorum persequi, exponere,
perscribere (C. Brut. XIX. 74; XXX. 123;
XC. 307); skrifva det andra puniska krigets
h. de bello punico secundo scribere,
tradere; – sannfärdig, oförfalskad h. incorrupta
rerum monumenta (L.); h-ns ljus lumen
historiae; se ngt i h-ns ljus in illustri
monumento alqd positum habere (L. praef.);
rem incorruptis monumentis cognoscere,
fide historiae (L.) confirmatam
(illustratam) habere; hafva ett namn i h-n in
rerum monumentis nomen habere (nomen
l. memoria alicujus posteris clara et
insignis erit, C. de Am. § 102); – om det
genom saker förvarade minnet af ngt:
quacunque ingredimur in hac urbe (Athenis),
in alqa historia (ett stycke historia)
vestigium ponimus (C. de Fin. V. 5); – börja
sin h. med ett år, en händelse ab alqo anno,
ab alqa re scribendi capere exordium (C.
de Legg. I. § 8); vädja till h-ns dom
posteritatis judicium exspectare; han står i
h-n ss. en brottsling de eo ut de scelesto
homine est memoriae proditum; turpem
sui memoriam reliquit o. d.
- 2. i
objektiv men. = utvecklingen af mensklighetens,
ett folks l. lands o. s. v. öden: res, res
gestae (t. ex. res Romanae, res nostrae,
domesticae – Roms, vår h.; ofta måste dock
historia i denna objektiva mening öfversättas
subjektivt med monumenta, memoria o. d.,
se exemplen nedanför); antiquitas (=
forntiden, ett folks forntid); origines (populi,
ett folks urhistoria, första h. l. öden,
”begynnelse”; consecrare origines suas et ad deos
referre auctores, L. praef.; jfr Catos
”Origines”); Athen har haft en ärofull h.
Atheniensium res gestae amplae
magnificaeque fuerunt (Sa. Cat. 8); i hela h-n finnes
intet sådant exempel nihil tale post
hominum memoriam factum (memoriae
proditum, traditum) est; att vara okunnig i
h-n är att alltid förblifva ett barn nescire,
quid ante se natum gestum sit, id est
semper esse puerum (C.); göra historia ad
fortunam hominum l. populi sui plurimum
afferre momenti (jfr Ppt.: omina fausta
cano: Crassum clademque referte: ita et
Romanae consulite historiae).
- II. (med
plur.) = berättelse, saga i allm.: narratio,
narratiuncula; fabula, fabella; res (ficta);
barn tycka om att höra h-r omtalas pueri
fabellis, fabellarum auditione delectari
solent; en lustig, treflig h. ridicula, lepida
fabella; det var en dum, förarglig h. male
narras; ineptum, molestum sane negotium;
hvad är det för h-r quid tu mihi narras?;
quid istuc est ineptiarum?; quid hoc sibi
vult?; det är en lång h. longae sunt
ambages; dikta upp en h. confingere et
mentiri alqd.
|
|
|
|
Kommentera