Heder:
- 1. h., som visas ngn l. som ngn
åtnjuter:
- a. i allm.: honos (gloria ära – h.
alit artes omnesque incendimur ad
virtutem gloriā); decus, ornamentum (–
utmärkelse); visa ngn h. honorem tribuere,
habere alicui; honore afficere, augere
alqm; honore prosequi alqm; alqd
tribuere alicui ad eum honestandum et
ornandum; colere alqm, colere et
observare alqm; in honore habere alqm;
åtnjuta h. honore affici; esse in honore apud
alqm; lända ngn till h. honori, laudi esse
alicui; räkna ngn ngt till h. honori, laudi
tribuere, vertere alicui alqd; det är en h.
för ngn est alicui honori, ornamento;
aliquis ornatur alqa re (ejus amicitiā mihi
ornari videor – räknar det för en h. för mig
att vara hans vän); med h. (uträtta ngt,
komma ifrån en sak) honeste, egregie, multa
laude rem gerere, ab alqa re discedere,
negotio perfungi; göra h. åt ngn l. ngt
esse alicui honori (C. de Or. I. § 34);
[göra h. åt anrättningen cibos appositos non
aspernari]; detta gör h. åt hans hjerta boni
l. probi animi (signum) est (jfr Hedra 2);
komma till heders in honore esse incipere;
celebrari, illustrari, honore augeri; åter
komma till h. recoli; decus pristinum
(auctoritatem amissam) recuperare; åtnjuta
gudomlig h. (dyrkan) divinis honoribus coli,
tanquam deum coli; heder, all h. värd
honore dignus, honestus, honestissimus.
- b. tack och heder! laudes gratiasque
(gratesque) ago (Pt. Mil. gl. 411, 412 Fl.);
laudes ago gratas gratesque habeo (Pt.
Trin. 821); h. öfver honom, hans minne
honos eum prosequatur, ejus nomen clarum
sit et insigne (C. de Am. § 23, 102).
- 2. heder (och ära) = godt namn och rykte:
fama; existimatio (dignitas värdighet): det
gäller min h. fama mea (et ex.) agitur;
kränka, sätta fläck på ngns h. famam
alicujus violare, inquinare (L.); tala om ngn
på ett för hans h. förklenligt sätt de alqo
cupide dicere detrahendi causa (C.),
alicui obtrectare; vara mon om sin h. famae
(dignitati) consulere, famam tueri;
(decus conservare); utan fläck på sin h. salvā
famā.
- 3. heder (och samvete) = redlighet,
samvetsgrannhet: fides, fides bona (C. de
Off. III. § 67); honestas; religio, pudor,
probitas; (virtus); en qvinnas h. pudicitia
(quid salvi est mulieri amissā p-ā, L. I.
58. 7; T. Ann. IV. 3); vid l. på min h. per
fidem meam; sätta sin h. i pant fidem suam
obligare, obstringere; en man af h. homo
summae fidei (plenus fidei, Enn. ap. C.
de Sen. I. 1), vir bonus (C. de Off. III. §
70); vir honestus, probus; en man utan h.
homo sine ulla religione (N.), sine fide;
homo improbus; lita på, trygga sig vid
ngns h. fidei alicujus se committere,
alicui fidem habere; det strider emot min h.
non est meae religionis, non convenit
meae virtuti (N.); h-n fordrar det ad fidem
bonam pertinet (C. de Off. III. § 67), ad
religionem pertinet; viri boni est; bryta
mot h-ns lagar a fide justitiaque
discedere (ibdm § 79).
|
|
|
|
Kommentera