Hederlig:
- 1. objektivt (om saker) = som
gör ngn heder l. göres till ngns heder, är
med ngns heder förenligt (anständigt):
- a. i
allm.: honestus (vobis illum tanto
minorem praecurrere vix honestum est, C. de
Or. III. § 230; prima sequentem in
secundis tertiisve consistere honestum est,
C. Or. c. 1; mors honesta turpi vitae
anteponi debet; utinam mors mearum
fortunarum h. exitus esset!, Sa.); decōrus
(id viro dignum et d-um est, C.); h.
begrafning justa funebria; få en h. begrafning
justo funere efferri; sepulturae honore
affici (carere icke få –).
- b. särskildt =
(hedersam) frikostig: liberalis; amplus.
- 2. subjektivt (om personer, deras karakter och
beteende) = rättskaffens, samvetsgrann;
välfrejdad: honestus (vir h., genus h-um –
hederlig härkomst –, h-a domus, familia h-t
hus, h. slägt, familj –, h-i mores h.
karakter); bonus (vir bonus – h. karl); probus;
sanctus, integer; h-t beteende, h-a tänkesätt
probitas morum, vitae; probitas animi;
h. flicka puella honesta, pudica.
Kommentera