Svensk-latinsk ordbok

Föra:

I. i eg. men.:
1. 1. absolut: ferre [= med sina lemmar l. krafter föra (flytta, bringa, skjuta, lyfta) någorstädes hän – manus ad os cibum fert, L. II. 32. 10; arma ferre; nuntium ferre alqo; l. föra sina lemmar så l. så: sic oculos, sic ille manus, sic ora ferebat, Vg. Aen. III. 490; ferre pedem choris – i dansen – Hor. Carm. II. 12. 17]; gerere (= hafva på sig, vestem, insigne); tollere (= f. upp, lyfta); movere (= flytta); trudere (= skjuta, fösa, föra undan, ur stället); portare, vehere (apportare, advehere o. dyl. = forsla, fortskaffa alqd nave, jumentis alqo); ducere (med liflösa objekt = draga – educere, subducere, diducere = föra l. draga ut, upp, åtskils; med lefvande objekt = beledsaga, föra med sig, anföra – exercitum); agere (= drifva – pecus); agitare (drifva, ventus nubes); regere (= styra, t. ex. navem, navigium – f. ett skepp; syn. gubernare); tractare (arma, tela commode, speciose med skicklighet, med smak); uti (armis, id.).
2. 2. i förening med en betydelsen modificerande partikel:
  1. a. f. afsides: seducere (hominem).
  2. b. f. bort: auferre (med yttre kraft l. våld), ventus aufert, equus aufert alqm); abducere, subducere (leda bort); avehere, asportare (forsla bort).
  3. c. f. fram: proferre, perferre, producere, perducere, promovere, protrudere (se Fram och synonymiken under 1).
  4. d. f. förbi: praeferre, praeteragere (deversoria nota praeteragendus equus, Hor.); traducere (equum – vid travectio equitum); praetervehere; transvehere (forsla förbi).
  5. e. f. hem: (domum) deducere (uxorem).
  6. f. f. hän: deferre (ventus alqm alqo); deducere (leda hän); devehere (forsla hän).
  7. g. f. igen (= tillsluta): obdere, occludere (ostium).
  8. h. f. ihop se föra tillsammans.
  9. i. f. in: inferre (särskildt: in sepulcrum inferias); introducere (= leda in); importare, invehere (merces in civitatem, mots. exportare om utförsel); införa i räkenskaper in tabulas referre; inserere (= sticka in, t. ex. manum clipeo, i sköldremmen, Vg.); f. in boskap redigere pecus.
  10. k. f. intill: admovere ad aliquam rem.
  11. l. f. ned: deferre, deducere.
  12. m. f. med sig: secum ferre, portare, afferre (om saker); secum ducere, habere (om personliga objekt).
  13. n. f. omkring: circumferre (med yttre kraft); circumducere (= leda omkring); circumvehere (= forsla omkring).
  14. o. f. till ngt l. ngn: afferre, adducere, advehere (se 1); = föra igen, se detta.
  15. p. f. tillsammans: conferre; colligere, cogere (res, milites, manum armatorum); sammanföra personer till samtal facere, ut aliqui conveniant; deducere alqm ad alqm.
  16. q. f. undan: subducere, subterducere; abducere, auferre.
  17. r. f. upp: subducere (naves in litus); subvehere (forsla upp, t. ex. flumine på floden); supportare (id.).
  18. s. f. ut: efferre; educere; exportare (ur landet f. ut varor).
  19. t. f. öfver: trajicere, traducere, transvehere (aliquos flumen).
II. i oeg. men.:
1. 1. absolut:
  1. a. om talande: f. ngt på tungan in ore habere alqd (C. de Off. III. § 32); (in ore est alicui alqd); f. ett djerft, fräckt, vackert språk sermone uti audaci, procaci, honesto (Sa. Cat. 25); f. annat på läpparne än hjertat döljer aliud clausum in pectore, aliud in lingua promptum habere (id. 10); f. oljud clamare (se b); f. klagan, klagomål queri.
  2. b. = ställa till, åstadkomma: f. oväsen tumultuari; turbare; f. spektakel med ngn exagitare, illudere alqm.
  3. c. f. ett (dygdigt, hederligt, kostsamt, öfverflödigt) lif: vivere, vitam agere l. degere honeste, bene, beate, sumptuose, magnifice; magnos sumptus facere; diffluere deliciis; in omnium rerum abundantia vivere; f. ståt, prakt magnifico cultu, apparatu uti; f. (hålla) ett stort, kostsamt hus domum magnifice instructam habere.
  4. d. = sköta, bestrida, förvalta: i allm. gerere, administrare (t. ex. bellum, rempublicam); f. regeringen rempublicam regere, administrare, gubernare; summae rerum praeesse, summam rerum administrare; imperare; regnare (ss. enväldig, konung); f. befälet exercitui praeesse; exercitum ducere; f. räkenskaper rationes l. tabulas (C. de Or. II. § 97) conficere, perscribere; rationes subducere, ducere; f. en sak (process) causam dicere (ipse; pro altero, C. de Or. I. § 229), agere (id.), defendere; f. (= hafva) process med ngn litigare, jure contendere cum alqo; f. en tvist (dispyt, diskussion) med ngn (verbis) contendere, certare, altercari, (om vetenskaplig diskussion) disserere, disputare, (= öfverlägga) deliberare cum alqo; f. en (vetenskaplig) undersökning quaerere, disputare de re; f. en ransakning quaerere, inquirere; quaestioni praeesse (= leda en undersökning); f. ordet dicere, verba facere (pro aliquibus).
  5. e. f. (= bära, hafva) ett namn: gerere, habere nomen (t. ex. regis af konung); (nomen est alicui).
2. 2. relativt:
  1. a. f. bakom ljuset: fallere alqm; verba dare alicui.
  2. b. f. ngn i olycka, i förderfvet, i villfarelse: in perniciem, in calamitatem, in errorem inducere, adducere; f. ngt i skölden animo agitare, volvere, moliri alqd.
  3. c. f. med sig: afferre, habere (senectus affert gravitatem; maximas opportunitates habet amicitia); äfven kan detta uttryck gifvas med gen. qualitatis: res est magni laboris (för med sig stort besvär), magnae difficultatis (jfr Medföra).
  4. d. f. (vanligare: bringa) ngn på en tanke: adducere alqm ad cogitationem aliquam, injicere alicui cogitationem, mentem, ut faciat alqd; monere, admonere alqm de alqa re; f. ngn på bättre tankar inducere (in spem et) cogitationem meliorem (C. de Am. § 59); f. ngn på andre tankar mentem, consilium alicujus commutare; f. (bringa) ett ämne på tal (å bane) sermonem inducere, inferre de alqa re.
  5. e. f. (= bringa) ngn till ngt adducere, revocare (t. ex. ad sanitatem – till besinning); f. sig (dat.) till minnes ngt in memoriam revocare alqd; in memoriam rei redire; f. ngn ngt till sinnes monere, admonere alqm de re; f. till torgs (hvad man vet) venditare, jactare (scientiam).
  6. f. f. ut se Utföra.

Kommentera

Bitcoin-adress: bc1qrjh4udzaukdh3r844d7chp7pxy0kd2znl2ua9f