Af, prep.: öfversättes

  1. I. der den med sin kasus bestämmer ett nomen substantivum:
    1. 1. vanligast med genitiv-ändelse, vare sig den utmärker
      1. a. ett possessivt förhållande: filius Ciceronis son af C.
      2. b. ett objektivt förhållande: praeteritarum rerum oblivio, amotio doloris – glömska af det förflutna, aflägsnande af smärta.
      3. c. ett partitivt förhållande: pars nostrum, militum en del af oss, af soldaterne.
      4. d. ett orsaksförhållande: stultitiae peccatum fel af dumhet. — eller
      5. e. i förening med ett adjektiv afgifver en qvalitetsbestämning: homo spectatae virtutis, juvenis vere regiae indolis en man af bepröfvad dygd, en yngling af sant kungliga anlag.
    2. 2. med ett (possessivt) adjektiv:
      1. a. i uttryck för egendom, alltid af pronomen, stundom af substantiv: filius meus, filius herilis son af mig, son af husbonden.
      2. b. vanligen i uttryck för ämne: corona aurea krans af gull.
      3. c. vanligen i uttryck för härkomst och boningsort (i svenskan är dock här från vanligare): Timon af Athen Timon Atheniensis; konungen af Persien rex Perses l. Persarum.
      4. d. äfven en qvalitetsbestämning med af måste i latinet återgifvas med adjektiv, der ej det af af beroende substantivet har ett attribut hos sig: en man af adel, af heder vir nobilis, vir bonus l. honestus.
      5. e. många partitiva uttryck återgifvas i latinet attributivt: midten af berget, höjden af sällhet medius mons, summa felicitas.
    3. 3. med preposition och dess kasus (sällan):
      1. a. med de, ex i uttryck för delning, ämne, härkomst: corona ex auro.
      2. b. med ab i uttryck för hem- och boningsort: pastor ab Amphryso, Turnus ab Aricia (jfr 2 c.).
  2. II. der den med sin kasus bestämmer ett nomen adjektivum l. pronomen:
    1. a. i partitivt förhållande återgifves af med genitiv eller med de, ex med ablativ: sapientium octavus; maximus fratrum; una de navibus.
    2. b. i objektsförhållande, med genitiv: immemor beneficiorum glömsk af välgerningar.
    3. c. i orsaksförhållande, med ablativ eller – vid uttryck för fullhet – äfven med genitiv: fessus itinere trött af resan; plenus fidei full af trohet; jfr lat. lex.
  3. III. der den med sin kasus bestämmer ett verb:
    1. 1. i uttryck för det (l. den), från hvilket man tager bort, skiljer något, hemtar, härleder något: a, de, ex l. vid sammansatta verb dativändelse: taga hatten af hufvudet capiti pileum demere, jus a natura repetere härleda af (från) naturen; aquam ex puteo sumere (Pt.), petere.
    2. 2. i uttryck för ursprung, härkomst, härrörande (ämne, hvaraf något göres): a, de, ex l. blott ablativ, det sistnämnda vid uttryck för födelse i naturlig och omedelbar mening: nobili genere, matre honesta nasci födas af adlig börd, af en dygdig moder; injuriae saepe a metu proficiscuntur härröra af fruktan; hvad skall det blifva af honom quid ex, de illo fiet?; af intet blir intet gignitur de nihilo nihil; det blifver ej en gud af hvilken stock som helst ex quovis ligno non fit Mercurius; bilda ett namn af ett annat nomen de nomine fingere; göra en af två de duobus unum facere.
    3. 3. i uttryck för den person, af hvilken man begär, fordrar, får, hör, lär något: ab, de, ex: ab aliquo percipere, accipere aliquid; illa Demosthenes a Platone didicerat; hoc ex socero meo audivi; ab istis saepe quaesivi et audivi non invitus; emere aliquid de aliquo; göra sig förtjent (= förvärfva sig förtjenst) af någon bene de aliquo mereri; (förtjenster af fäderneslandet merita in patriam); af sig sjelf sponte; ipse.
    4. 4. i uttryck för den tid, af (från) hvilken ngt varat, består: ab: af evighet, af ålder, af begynnelsen: ab omni aeternitate; antiquitus; a principio.
    5. 5. i uttryck för medel: ablativ: vivere rapto, parvo af rof, af litet.
    6. 6. i uttryck för orsak, verkande kraft, vid passiva och intransitiva verb, brukas vanligen blott ablativ, sällan a med ablativ:
      1. a. i allm.: sagittis confodi genomborras af pilar: ardere ira brinna af vrede; perire morbo, a morbo (N.); ira aut aliqua perturbatione incitari.
      2. b. bevekelsegrunden (den inre) till en handling utmärkes med blott ablativ eller med ett particip och ablativ, sällan med propter eller a: cavendum est, ne magis bellandi fuga, quam utilitatis ratione facere videamur; stultitia inductus peccavit; a cupiditate ulciscendi facere aliquid (Cs.); propter metum parere (C.).
      3. c. vid uttryck för hinder (vanligare: för): prae (gaudio loqui non poterat).
    7. 7. i modala uttryck, för hvilka betydelserna 1, 2, 6 ligga till grund: af hjertat älska, önska ex animo, penitus diligere; magnopere optare; af alla krafter omnibus l. totis viribus.
    8. 8. i uttryck för agent, d. v. s. den person l. som person tänkta sak, af hvilken det passiva verbets handling företages:
      1. a. i allm.: ab: Regulus retinebatur a propinquis; non audimus ea, quae a natura monemur.
      2. b. vid gerundivum och äfven stundom eljes uttryckes agenten med dativändelse: mihi hoc est faciendum; bellum illi est stulte susceptum.
    9. 9. dessutom i många fall, der latinet har objektsackusativ (t. ex. veta af något audivisse, comperisse aliquid; hålla af någon amare, diligere aliquem; glömma af något oblivisci aliquid l. alicujus rei), om hvilka ses under respektiva verb.
  1. (Kommentera) Kommentera
 Ordboken drivs helt ideellt. Donera valfri summa med Payson!