Af, adv.:

  1. 1. i allm. i förening med ett verb, t. ex. vika af, bryta af, nöta af, öfversättes af med en preposition i verklig sammansättning, t. ex. decedere, defringere, deterere, således = afvika, afbryta, afnöta; jfr äfven motsvarande enkla verb. I svenskan förekommer i många fall den äkta sammansättningen, så väl med denna som med andra prepositioner, blott eller företrädesvis i participen och den oäkta i verbets öfrige former, t. ex. falla af (i egentl. men.), men affallna blad o. d.
  2. 2. stundom företräder af ensamt ett verb (particip), t. ex. vara af = vara afbruten, afslagen; hatten af pileos ponite.
  3. 3. gå (o. d.) af och an: ambulare; ire et redire; accedere et recedere.
  4. 4. af och till, om aftagande och tilltagande, förbättring och försämring (o. d.) skiftesvis: vicissim accrescere et decrescere, meliorem et deteriorem fieri; jfr Från och till.
  1. (Kommentera) Kommentera
 Donera Bitcoins! Bitcoin-adress: bc1qrjh4udzaukdh3r844d7chp7pxy0kd2znl2ua9f