Afbryta:

  1. 1. i egentl. men.: defringere; frangere; abrumpere.
  2. 2. oeg.:
    1. a. med sakligt objekt: interrumpere (colloquium, vocem, opus); intermittere (opus; studia; mentionem rei); abrumpere (sermonem, T.); dirimere (rem susceptam).
    2. b. med personligt objekt: interpellare aliquem (= falla någon i talet).
  1. (Kommentera) Kommentera
 Ordboken drivs helt ideellt. Donera valfri summa med Payson!