Fint, adv.:
- 1. = tunnt, smått, nätt:
tenuiter, subtiliter; – minutim, minutatim
(contundere f. sönderstöta, -hacka); tenere,
graciliter; lepide; f. bildade lemmar
membra gracilia, tenera.
- 2. tala f.:
tenuiter, exiliter, gracili voce.
- 3. = glatt,
mjukt (sirligt): lēviter; molliter; nitide;
f. klädd nitida veste indutus.
- 4. = med
fint (skarpt) omdöme, med fin smak: i allm.
subtiliter; – eleganter (= med ren smak);
sagaciter (med säkert omdöme); callide,
versute (= slugt, fiffigt); argute, facete, scite,
commode (= sinnrikt, träffande: argute –
dictum = fint anmärkt); sollerter, sollerti
manu, opere = konstfärdigt.
- 5. med
afseende på lefnadsvett och bildning: polite,
urbane, eleganter, lepide; f. bildad
politissimus, eruditissimus; skämta f. urbane
jocari.
- 6. = godmodigt, ädelt, vänligt:
molliter, humane, leniter; verecunde; han
log så f., så godt humane et molliter
arridebat.
Kommentera