Enskild:

  1. 1. i allm.:
    1. a. = en för sig, skild från andra: i allm.: singuli (= enskilda l. hvarje enskild, i mots. till universi, omnes: beneficia quae ad singulos, quae ad universos spectant l. pertinent, C. de Off. II. § 65. 72; e-e lärde funnos, folket i det hela var obildadt singuli (passim) inveniebantur docti, universus populus rudis erat; i uttrycklig motsats till ett ord af allmän l. kollektiv betydelse kan äfven singuli utelemnas t. ex. et civibus (e-e borgare) et reipublicae salutaris, C. l. c.); privi (ett sällsynt synonym till singuli: in p-os homines leges irrogare); singularis (bonorum ordines nullos novi: singulares (e-e, enstaka) sunt boni viri, C.; ne singulari quidem homini via patebat, Cs.); separatus, secretus (hafva e-t rum separatum cubiculum (se b) habitare; hafva e-t samtal med ngn separatim, secrete adire alqm, agere cum alqo, admitti ad alqm); enskild = enstaka, en här och der, uttryckes äfven adverbialt med passim l. med sparsus, rarus: e-e vandrare sågos der passim l. rari cernebantur viatores; i motsats till det hela: pars, partes (in partibus haerere, rem universam complecti non posse); en, någon, ingen e., i motsats till många unus aliquis, nemo unus (quum premeretur inops multitudo ab iis, qui majores opes habebant, ad unum alqm confugiebant, C. de Off. II. § 41; nemo de nobis unus excellat: si quis exstiterit, alio in loco et apud alios sit, C. Tusc. V. § 105; nemo unus tanta habuit ornamenta dicendi; jfr C. de Or. II. § 122).
    2. b. = som tillhör en särskild: singularis (a privata ac singulari controversia se ad universi generis vim explicandam conferre, C. de Or. III. § 120); proprius, suus, ipsorum, ipsius i motsats till communis (timor incutitur aut ex ipsorum periculis aut ex communibus; interior est ille proprius, sed hic quoque communis ad eandem similitudinem est perducendus, C. de Or. II. § 209); för min e-e del – equidem [nihil repugno; mihi (ipse) nihil posco].
  2. 2. enskild i motsats till samhället, till offentliga ting, förhållanden, personer: privatus (mots. publicus, C. de Off. I. § 4; res privata e. egendom l. angelägenhet; vita privata, i motsats till det offentliga lifvet; causa privata civilmål i mots. till brottmål; privatus enskild person i mots. till civitas (= civis), till magistratus l. princeps; ss. e. person var han ett mönster af dygd in vita privata l. domestica omnium sanctissimus fuit; domesticus (res d-ae = husliga, privata, mots. forenses = samma persons yttre angelägenheter, C. de Off. l. c.; jfr vitia domestica, C. Tusc. I. § 72); otiosus (esse otiosum, ibdm § 33 = lefva såsom privatman, i mots. till deras lif, qui gerunt l. regunt rempublicam); på e. väg privatim.
  1. (Kommentera) Kommentera
 Donera Bitcoins! Bitcoin-adress: bc1qrjh4udzaukdh3r844d7chp7pxy0kd2znl2ua9f