En, Ett:

  1. 1. räkneord (med tonvigt): unus (en, blott en; med ett hugg, sammanföra till ett, behandla under ett uno ictu; in unum conferre, unā tractare; deremot: ett år derefter, sörja ngn ett år anno post, annum lugere, der en är obest. artikel, se 3); i plur. uni vid plur. tantum, t. ex. una castra; i negativa satser och i kondicionala m. fl. bisatser af tviflande innehåll quisquam, ullus (icke en äfven non unus, nemo): så länge en finnes – quamdiu quisquam erit, qui te defendere audeat, vives; en åt gången, en och en, en hvar, en på hvarje singuli (via angusta, qua vix singuli carri ducerentur – en i rad; singulis singula vestimenta data sunt); en och densamme unus et idem; idem; en gång semel; en och annan, en eller annan (= en l. två, ett par, åtskillige) unus et alter, unus alterve; en och annan gång nonnunquam; en till alter, unus (han gaf honom en penning till alterum dedit numum, tertium o. s. v. allt efter det antal, som uppkommer genom tillägget; är detta obestämdt, heter det addidit numum l. unum numum).
  2. 2. obestämdt pronomen:
    1. a. i stark form:
      1. α. ensamt: en = någon: aliquis, quis (i synn. i hvardagsspråket, i kasus obl., svarande till nominativen man, i hvilket fall äfven tu, tuus kan motsvara en, ens: quidquid ab animo tuo agitur, id agitur a te – af en sjelf –; tibi accidit, quod ex proximis alicui l. cuipiam accidit); ss. korrelat till relativum kan en ofta utelemnas: här finnes en, som säger est, qui dicat.
      2. β. en eller annan (vid uttrycklig affirmation af sakens verklighet, under det subjekt, objekt, sätt o. s. v. lemnas obestämdt, jfr en och annan under 1): semper, ubi quidque esset, aliquo modo perscrutabantur; nemo erat, quin aliquid daret.
      3. γ. en – en annan: alius – alius; aliud dicere, aliud sentire; äfven hic – hic, hic – ille: jfr Hor. Od. I. 1.
    2. b. i svag form: ene, ena med l. utan bestämd artikel:
      1. α. unus, svarande till ett alter; alter med l. utan ett följande alter; hic – ille: duas cernebat vias, unam virtutis, alteram voluptatis (C. de Off. I. § 118); halt på ene foten claudus altero pede; pulcritudinis duo genera sunt, quorum in altero venustas est, in altero dignitas; liggande slagne den ene i den andres blod alterum in alterius mactatos sanguine (cernam).
      2. β. i uttryck för olikhet: alius, alius i koordinerad ställning: alius fecit, alius plectitur; hic adest, ille fugit; – i subordinerad ställning: alius alium den ene en, den andre en annan: nati sunt homines, ut alii aliis (i. e. a hjelper b, b hjelper c o. s. v., icke a och b hvarandra, hvilket hade hetat alter alteri) prodesse possent; alius alio abeunt den ene åt ett håll, den andre åt ett annat; den ene efter den andre alius post alium, alius ex alio.
  3. 3. obestämd artikel; öfversättes ej i latinet.
  1. (Kommentera) Kommentera
 Donera Bitcoins! Bitcoin-adress: bc1qrjh4udzaukdh3r844d7chp7pxy0kd2znl2ua9f