Öra:

  1. 1. hos menniskor och djur:
    1. a. i allm.: auris; auricula; rycka, knipa i ö-t aures vellicare; med ö-en fatta auribus percipere; audire; lägga ö-t till aures admovere, applicare; spetsa ö-en aures arrigere; öppna sitt öra för ngn aures patefacere alicui; låna ngn sitt öra aures praebere alicui; audire alqm; hafva ngns öra aditum habere ad alqm ɔ: aliquis commodat, praebet aures alicui; vara idel öra in audiendo defixum esse; (arrectis auribus astant, Vg.); totum pendere a loquentis ore, totum se dare alicui; predika för döfva ö-n surdo fabellam narrare; komma till ngns ö-n ad aures alicujus pervenire, ad alqm afferri; kittla, smeka ngns ö-n aures permulcere, titillare, delectare; såra ngns ö-n laedere, offendere; bestorma ngns ö-n obtundere; sådant som dem kliar i ö-en quae audire gestiunt; hafva ö-en med sig auribus adesse; låta ngt gå in genom ena ö-t och ut genom det andra ventis dissipandum dare; non audire; draga ö-en åt sig tergiversari; gifva ngn på ö-t aures, os caedere, verberare; sitta i skuld upp öfver ö-en aere alieno demersum esse; han har en räf bakom ö-t volpem sub pectore servat (Ps.).
    2. b. fint öra (gehör): subtiles aures, subtile aurium judicium; teretes, religiosae aures (C. Orat. 27); mitt öra säger mig det aures hoc judicant.
  2. 2. = grepe, handtag: ansa, ansula.
  1. (Kommentera) Kommentera
 Donera Bitcoins! Bitcoin-adress: bc1qrjh4udzaukdh3r844d7chp7pxy0kd2znl2ua9f