Vända sig:
- 1. absolut:
- a. eg.: se vertere;
verti, converti.
- b. oeg. = verti;
converti; mutari; commutari; lyckan har v-dt
sig conversa fortuna est; vädret har v-dt
sig tempestas mutata est.
- 2. v. sig bort,
ifrån ngt: se avertere (a conspectu
malorum; velim te a me parumper avertas
et Laelium ipsum loqui putes, C.); v. sig
(sitt sinne, hjerta) från ngn abalienari ab
alqo.
- 3. v. sig emot ngn: in, adversus
alqm se convertere; alqm petere; v. sig
med skarpa ord mot ngn aspere invehi in
alqm, insectari vitia.
- 4. v. sig efter, till –:
ad alqd se vertere, convertere,
advertere; v. sig till ngn om hjelp, med böner
precibus adire alqm (versae ad Tiberium
preces, T. Ann. I. 11); auxilium alicujus
implorare; ad alqm confugere; v. sig till
ett stadigt lefnadssätt ad bonam frugem se
recipere; hvart du dig må vända –
quoquo te verteris –; hvart skall jag mig v.
quo me vertam?; quo eam?; quid petam
praesidii?
- 5. v. sig om: se convertere;
v. sig om på en annan sida latus mutare;
v. sig om på klacken in (eodem) vestigio
se convertere.
|
|
|