Vilja, v.:

  1. 1. med personligt subjekt: velle, cupere (optare); ej v. nolle; hellre v. malle:
    1. a. med ack.-obj. eller infinitiv (konjunktiv): han vill vara ensam vult solus esse l. se solum esse; v. hafva ngn till konung regem velle alqm; v. hafva ngt uträttadt alqd effici, effectum velle; jag skulle v. att du vände dig bort en stund velim te (a me) parumper avertas (ungf. = var så god och vänd dig bort); jag ville vara Croesus vellem Croesus esse (om omöjliga ting); jag ville att du vore långt borta vellem longe abesses (ɔ: utinam abesses); hvilket tal du vill quam vis oratio l. quaevis oratio (Scipionis oratio non est antiquior quam ex multis, quam vis, Galba, C. Brut.); som du vill uti vis, rogas; hvad vill du ha quid (tibi) vis?; jag vill dö, om det ej är sant (dö derpå) moriar, ni verum est ɔ: ita vivam, si l. ut verum est; vill jag säga (der man rättar ett föregående uttryck) volui dicere, dicere volui (Pt. Mil. gl. v. 28); jag vill icke säga non dico; antingen han vill eller icke velit nolit; v. ngns död alqm mori velle; vitae alicujus imminere, insidiari.
    2. b. v. ngn väl: bene velle alicui; cupere, studere alicui; velle consultum alicui, velle procedere recte alicui, favere alicui; v. ngn illa nolle consultum (l. recte procedere) alicui; male velle alicui (Pt., Ter.); alicui invidere; alicui noceri velle; icke v. ngn någonting nihil sibi cum alqo (commune) esse velle (nil mihi vobiscum – jag vill er intet –, Ov.).
    3. c. v. ut, in, upp, ned o. s. v.: velle exire, ingredi, ascendere, descendere; icke v. ut med ngt alqd efferre, enuntiare nolle; icke v. fram med ngt alqd proferre, ostendere nolle; rem continere, celare; v. åt ngn petere alqm; imminere alicui; alqm opprimere velle; v. hafva ut ngn alqm ejici, exire velle (postulare).
    4. d. i vissa uttryck öfversättes vilja med konjunktiv eller lemnas oöfverfatt: jag vill hoppas spero; jag vill tro credam, credo; hvad vill han göra quid faciat?; hvad ville han göra quid faceret?; man vill veta = man påstår dicunt, ferunt.
  2. 2. med sakligt subjekt: hvad vill detta säga quid hoc sibi vult?; det må vara så stort det vill quamvis sit magnum; det vill säga hoc est; id est (justis et fidis hominibus, id est viris bonis, ita fides habetur, C. de Off. II. § 33); det vill mycket till multum, magna copia o. d. (ad eam rem) opus est; magno constat ea res, non sine magno labore, magno damno fit, efficitur, conficitur (magnā pecuniā opus est, ut dives vocere); det vill säga mycket magnum est; det vill intet säga mot – non magnum est prae illo; hvad vill det säga quantulum illud est?; det ville sig icke non poterat res effici, confici.
  1. (Kommentera) Kommentera
 Ordboken drivs helt ideellt. Donera valfri summa med Payson!