Vika, v. intr.:
- 1. vika, v. för ngn:
cedere (alicui); concedere; inclinare
(legiones i-ant, T.); gifva vika cedere; (locum
dare alicui); v. för nödvändigheten
necessitati cedere, concedere, parere; gifva v.
för ngns böner precibus cedere, moveri,
exorari (pertinaciae – enträgenhet –
alicujus cedere); han behöfver ej v. för honom
illo non inferior est; non cedit illi; non
vincitur, superatur ab illo.
- 2. v. af:
(de via) decedere, declinare; deflectere;
v. af från rätte vägen a recta via, a
spatio deflectere; (jfr det i oeg. men. vanliga
Afvika).
- 3. v. ifrån ngt: från ngns sida
a latere alicujus discedere (C. de Am. §
2); v. från hvad pligt och ära bjuder a fide
justitiaque discedere (C. de Off. III. 80;
nihil a statu naturae discedas, nihil a
dignitate sapientis, ibdm I. 67; a recta
conscientia unguem transversum non
oportet discedere, C.); declinare, deflectere
ab officio; v. från sin vana a consuetudine
recedere.
- 4. v. tillbaka: recedere (in
castra); pedem referre; se retrahere.
- 5. v. undan: secedere (gå afsides);
declinare (v. åt sidan); recedere (draga sig
undan); jfr Undvika.
|
|
|
|
Kommentera