Vagn: currus, vehiculum; stridsv. currus (ἅρμα, äfven covinus och essedum, namn på galliska stridsvagnar); triumf-v. currus [triumphalis; – quem currum aut quam lauream cum tua laudatione conferrem?, C. Coel. 14; quos trahit fulgenti gloria curru, Hor.; currus begagnas äfven särskildt om gudarnes luftiga vagnar (char): Diespiter – per purum sonantes egit equos volucremque currum, Hor. Od. I. 34. 7]; arbets-v. plaustrum; tross-v. (i fält) carrus; barn-v. plostellum (plostello adjungere mures, Hor.); täck-v. currus arcuatus (L.), vehiculum contectum (T.); lie-v. c. falcatus; hö-v. clavulare (Rich); hyr-v. vehiculum meritorium; ss. speciella benämningar märkas dessutom: essedum (l. esseda); cisium karriol (det senare synes beteckna ett ngt lättare och mindre åkdon än det förra); carpentum täckt tvåhjulig resvagn för fruntimmer och familjer; pilentum täckt stats-v. för fruntimmer; sarracum bondkärra, bond-v.; reda (öppen och rymlig; tota domus reda componitur una, Juv. III. 10; Mart. III. 47. 6); petorritum (väl pack-v., Hor. Ep. II. 1. 192; ordet var en antiqvitet på Gellii tid, XV. 30); carruca (lyx-v., kaross; jfr Rich under hvarje särskild rubrik); köra en v. aurigare (konstmessigt), agitare currum (centum quadrijugos agitabo ad flumina currus, Vg. Ge. III. 18); åka på v. curru vehi; tvåspänd v. currus bigarum; fyrspänd v. currus quadrigarum (C. de Div. II. c. 70); sitta i v. in curru vehi (hos super in curru, Caesar, victore veheris, Ov. Trist. IV. 2. 47), in c. sedere; stiga upp i v. in currum ascendere; kastas ur v-n curru excuti; rycka ngn ned från v-n curru detrahere alqm; kasta sig, skynda sig upp i en v. currum occupare (o-t ille levem juvenili corpore currum, Ov. Met. II. 150); låta ngn taga plats i v-n in curru collocare alqm (C. Rosc. Am. 89), tollere redā alqm (Hor. Sat. II. 6. 42); sätta v-n i rörelse currum movere; välta med v-n currum evertere; stanna en v. sustinere currum (Lucil. ap. C. Att. XIII. 21. 3; C. de Am. 63); v-n är förspänd vehiculum junctum est; spänna från en v. jugo solvere equos.