Stund: tempus; temporis momentum (l. punctum), hora; läglig, lycklig, glad s. opportunum; faustum, laetum tempus; må det ske i en lycklig s. quod bonum, felix faustumque sit; en ledig s. tempus vacuum, liberum (a negotiis); på lediga s-r temporibus, horis subsecivis; in otio; icke hafva ngn ledig s. tempus vacuum non habere; jag har icke s-r tempus, otium operae mihi non est; på tid och s-r = med tiden (se detta); en liten s. breve tempus, brevis hora; om en s., om en liten s. mox; paulo post; i samma s. eodem puncto temporis; på s-n statim; e vestigio; tröga s-r tempora longa, lenta; sista s. extremum, supremum tempus; suprema hora, supremus dies; hans sista s. är kommen l. inne supremus dies, s. hora venit, adest ei (lux ultima, Vg.; quando fatalis et meus dies veniet –, T. Dial. 13; te videam, suprema mihi cum venerit hora, Tib.); i sina sista s-r yttrade han moriens (supremo vitae die, C. Tusc. I. 71) dixit; med hvarje s. in horas (mutari, Hor.); lefva för s-n in diem (in horam) vivere (dona praesentis cape laetus horae, Hor.).
Kommentera
|