Bevis:
- 1. = omständighet, förhållande, s.
bevisar ngt: quod valet ad probandum l.
sumitur ad probandum (C. de Or. II. §
163):
- a. omedelbart i saken liggande bevis i
och för sig l. som af person i handling
afgifves: signum (= tecken, prof: dare signum
boni ingenii; ostendere signum pudoris;
hoc est signum non solum continentiae,
sed etiam diligentiae, N.; jfr C. ad Her.
II. c. 3 ff.); indicium (faktiskt b.: i. meae
erga te benevolentiae; id est indicio –
tjenar till bevis –, quam vere de eo
judicatum sit, quod – den omständigheten att –);
documentum (det som tjenar till att
öfvertyga, undervisa, varna ngn: dare d. rei;
documento esse); specimen (det, hvarpå
hos subjektet en egenskap skönjes, prof: s.
dare sui; s. hominis ingenui et liberi);
det är ett b. på ngt – kan ock uttryckas med
esse och genit. poss., helst af ett adjektiv l.
abstr. substantiv (non intemperanter
concupiscere, quod a plurimis videas,
continentis debet duci – bör anses ss. b. på
förnöjsamhet –: et potius diligentiā quam
pretio parare non mediocris est
industriae, N.).
- b. bevis, så vidt det
anföres för att styrka en sak (argument, skäl,
vitnesbörd): argumentum (inre l. yttre,
faktiskt l. på slutsats beroende b., så vidt det
af subjektet användes, C. de Or. II. § 162 ff.,
ad Her. II. c. 3 ff.; a. est oratio dubiae
rei fidem faciens, C.); ratio (skäl);
testimonium (vitnesbörd, intyg = faktisk
uppgift, hvarmed man styrker ngt): kraftigt b.
certum, firmum arg.; med b. styrka l.
vederlägga ngt argumentis probare,
confirmare, refellere alqd; anföra b. för ngt
argumenta, testimonia afferre, proferre rei,
cur quid sit; rationes reddere, afferre
(non solum sensit idem, sed rationem
etiam attulit, C. Tusc. I. § 38. 39);
anföra b. för Guds tillvaro argumentis
docere Deum esse; detta är det säkraste b-t
för Guds tillvaro hoc certissimum afferri
solet, cur deos esse credamus (C.); på
Attici vänsällhet kan jag ej anföra ngt större
b. än det, att han som ung var mycket
omtyckt af Sulla humanitatis nullum afferre
majus testimonium possum, quam quod
adolescens seni Sullae fuit jucundissimus
(N.); ett b., det största b-t (argumento,
satis signi l. argumenti, magno, maximo
argumento l. magnum argumentum) för
det att (ack. och inf.) – är det att (quod) –,
t. ex. maximum argumentum est,
naturam ipsam de immortalitate animorum
tacitam judicare, quod omnibus curae
sunt, quae post mortem futura sunt; (det
är ett b. kan äfven öfversättas = häraf
inses l. kan slutas: quanta vis amicitiae sit,
ex hoc intelligi maxime potest, C. de Am.
§ 20).
- 2. = skriftligt intyg, attest:
testimonium.
- 3. = bevisning: probatio,
argumentatio, conclusio; conclusum;
matematiskt b. demonstratio (numeris et
descriptionibus, Tusc. I. § 38); leda i b.
certis argumentis (signisque) probare.
|
|
|
|
Kommentera