Bevis:

  1. 1. = omständighet, förhållande, s. bevisar ngt: quod valet ad probandum l. sumitur ad probandum (C. de Or. II. § 163):
    1. a. omedelbart i saken liggande bevis i och för sig l. som af person i handling afgifves: signum (= tecken, prof: dare signum boni ingenii; ostendere signum pudoris; hoc est signum non solum continentiae, sed etiam diligentiae, N.; jfr C. ad Her. II. c. 3 ff.); indicium (faktiskt b.: i. meae erga te benevolentiae; id est indicio – tjenar till bevis –, quam vere de eo judicatum sit, quod – den omständigheten att –); documentum (det som tjenar till att öfvertyga, undervisa, varna ngn: dare d. rei; documento esse); specimen (det, hvarpå hos subjektet en egenskap skönjes, prof: s. dare sui; s. hominis ingenui et liberi); det är ett b. på ngt – kan ock uttryckas med esse och genit. poss., helst af ett adjektiv l. abstr. substantiv (non intemperanter concupiscere, quod a plurimis videas, continentis debet duci – bör anses ss. b. på förnöjsamhet –: et potius diligentiā quam pretio parare non mediocris est industriae, N.).
    2. b. bevis, så vidt det anföres för att styrka en sak (argument, skäl, vitnesbörd): argumentum (inre l. yttre, faktiskt l. på slutsats beroende b., så vidt det af subjektet användes, C. de Or. II. § 162 ff., ad Her. II. c. 3 ff.; a. est oratio dubiae rei fidem faciens, C.); ratio (skäl); testimonium (vitnesbörd, intyg = faktisk uppgift, hvarmed man styrker ngt): kraftigt b. certum, firmum arg.; med b. styrka l. vederlägga ngt argumentis probare, confirmare, refellere alqd; anföra b. för ngt argumenta, testimonia afferre, proferre rei, cur quid sit; rationes reddere, afferre (non solum sensit idem, sed rationem etiam attulit, C. Tusc. I. § 38. 39); anföra b. för Guds tillvaro argumentis docere Deum esse; detta är det säkraste b-t för Guds tillvaro hoc certissimum afferri solet, cur deos esse credamus (C.); på Attici vänsällhet kan jag ej anföra ngt större b. än det, att han som ung var mycket omtyckt af Sulla humanitatis nullum afferre majus testimonium possum, quam quod adolescens seni Sullae fuit jucundissimus (N.); ett b., det största b-t (argumento, satis signi l. argumenti, magno, maximo argumento l. magnum argumentum) för det att (ack. och inf.) – är det att (quod) –, t. ex. maximum argumentum est, naturam ipsam de immortalitate animorum tacitam judicare, quod omnibus curae sunt, quae post mortem futura sunt; (det är ett b. kan äfven öfversättas = häraf inses l. kan slutas: quanta vis amicitiae sit, ex hoc intelligi maxime potest, C. de Am. § 20).
  2. 2. = skriftligt intyg, attest: testimonium.
  3. 3. = bevisning: probatio, argumentatio, conclusio; conclusum; matematiskt b. demonstratio (numeris et descriptionibus, Tusc. I. § 38); leda i b. certis argumentis (signisque) probare.
  1. (Kommentera) Kommentera
 Donera Bitcoins! Bitcoin-adress: bc1qrjh4udzaukdh3r844d7chp7pxy0kd2znl2ua9f