Bevilja:

1. a. (= gifva ngt): dare, annuere, tribuere, concedere petenti (ngns bön) alqd (stipendium, vacationem muneris; immunitatem; spatium deliberandi); decernere, assignare (om myndighet ss. subjekt: triumphum, provinciam d. alicui; pecuniam a. alicui).
2. b. b. tillstånd till att göra ngt, tillstädja ngn ngt: permittere, concedere alicui, ut faciat alqd; veniam aliquam l. alicujus rei dare (petenti).

1. Kommentera

• ...
• bevakande
• bevakning
• bevandrad
• bevara
• bevarande
• beveka
• bevekande
• bevekelsegrund
• beveklig
• bevilja
• beviljande
• bevillning
• bevinga
• bevingad
• bevis
• bevisa
• bevisa sig
• visa sig
• bevislig
• bevisligen
• ...