Sitta:
- I. (utmärkande hvila) sedere:
- 1.
om menniskor och vissa djur (i motsats till
stå, ligga, gå):
- a. i eg. uttryck: sedere; s. på
marken, på en stol, till häst sedere in terra,
in sella, in equo; s. på huk coxim sedere;
s. vid rodret ad gubernaculum l. clavum
(clavum tenentem) sedere; s. på
domstolen in tribunali sedere; s. domare
(nämndeman) in judicio l. judicem sedere; s. vid
boken libro l. literis assidere; s. hos en sjuk
aegro assidere; sittandes arbete opus
sedentarium.
- b. oeg.: s. på tronen
regnare; s. vid regeringen ad gubernaculum reip.
sedere; reip. praeesse; s. vid ett embete
munere l. procuratione alqa fungi; s. i
goda affärer fortunas bene constitutas
habere; rem l. negotia bene gerere; s. med
goda inkomster amplos reditus habere; s. på
ett hemman fundum, agrum colere,
possidere; s. i orubbadt bo familiam indivisam
tenere; s. i skuld upp öfver öronen aere
alieno demersum l. obrutum esse; s. på
fästning in carcere jacēre; s. af en plikt
multam in carcere jacendo solvere.
- 2. om subjekt i allm.: s. fast, blifva sittande:
haerere (in luto; luto i gytjan); det s-r fast
i mitt minne l. sinne in animo l. memoria
infixum haeret.
- 3. särskildt om sakliga
subjekt:
- a. i allm.: sedere, esse; en fläck s-r
på hans klädnad in veste macula insidet
l. est.
- b. s. väl, illa (om kläder): vestis
sedet alicui bene.
- II. i synn.
tillsammans med prepositioner = sätta sig:
- a. s. af:
descendere.
- b. s. ned: considĕre.
- c. s. upp: ascendere.
|
|
|