Sjelf: ipse:

  1. 1. i allm. framhållande ett föremål i motsats till ett annat:
    1. a. utan förbindelse med reflexivt pronomen: härvid märkes, att ett personligt (icke demonstrativt) pronomen för tredje personen tillsammans med (ett betonadt) sjelf lemnas oöfversatt: amicum talem habere volunt, quales ipsi esse non possunt; beneficium se dedisse putant, cum ipsi aliquod quamvis magnum acceperint; quod di prius omen in ipsum – honom sjelf – avertant (Vg.); (is ipse är = just han l. till och med han, se 2); jag s. egomet ipse, vi s-e nosmet ipsi l. nos ipsi (faciendum est, modo pro facultatibus, nos ipsi ut fecimus, C. de Off. II. § 58); dock bör i allm. äfven ett ”jag, vi, du –” ss. subjekt tillsammans med ipse icke utmärkas annorlunda än med verbets ändelse (ut ipse ad meam utilitatem cum graecis latina conjunxi, sic tibi idem censeo esse faciendum, C. de Off. I. 1); – han är s-a artigheten nihil est illo humanius.
    2. b. tillsammans med reflexivt pronomen (mig, dig, sig –): me, te, se (mihi, mei) ipse l. ipsum o. s. v. (memetipsum, semetipsum, nosmetipsos –; vanligen står ipse efter reflexivet, dock förekomma undantag, t. ex. ipse sibi placet et se maxime ipse delectatur, C. de Am. § 97; likaledes 2 gånger ibdm 80); härvid märkes, att ipse kan så väl, i nominativ, framhålla subjektet i mots. till ett annat subjekt, som ock, i en kasus obl., reflexivet ss. objekt i motsats till ett annat objekt (non mutuatus est aliunde, sed sibi ipse peperit gloriam, C.; sapiens nullo eget omniaque in se ipso posita putat, id.); – af sig s. ipse (portae se ipsae aperuerunt, C.); sponte; sua sponte; sponte sua; ultro (venire); – ofta återgifves ett ”mig, dig o. s. v. sjelf” blott med ett betonadt me, te, se o. d., t. ex. tala för, med sig s. secum loqui; vara, sitta, bo för sig s. secum esse, secum vivere (C. de Sen. 49; tecum habita et noris, quam sit tibi curta supellex, Ps.); separatim, solum sedere; sibi habeant equos, sibi arma (hafva för sig s.), C. l. c. 58; gå till sig s. sibi exemplo esse (C. de Am. 80); animum, animi notionem excutere et explicare (jfr C. de Off. III. 81).
  2. 2. betonande identiteten = just, eller stegrande = till och med: ipsa virtus a multis contemnitur; videndum est, ne obsit benignitas iis ipsis (just dem), quibus benigne videbitur fieri; locis ipsis delectamur, in quibus diutius viximus; ea ipsa, quae dixi (s-a den framställning, jag gjort, l. till och med l. redan det som jag sagt), sentio fuisse longiora (om is tillsammans med ipse jfr 1. a.).
  1. (Kommentera) Kommentera
 Ordboken drivs helt ideellt. Donera valfri summa med Payson!