Sed:
- 1. i allm. = vana, plägsed, i det
offentliga och enskilda: mos; institutum
(folklig sedvänja); ritus; consuetudo; god sed
(ande) bonus, (integer) mos; borgerlig sed
mos, consuetudo civilis, institutum civile
(C. de Off. I. § 148); det är sed i ett land,
hos ett folk, att – mos est apud populum
(Romae, apud Romanos), ut –; ngn har för
sed aliquis solet, consuevit facere alqd;
alicui l. alicujus mos l. moris est, ut
faciat alqd (C. in Verr. Accus. II); enligt
gammal sed, enligt fädernes sed vetere l.
antiquo more, more majorum; taga sed efter
ngn ad alicujus mores se accommodare;
taga s-n, dit man kommer ad eorum,
quibuscum vivit, mores hominum sese
accommodare; populi moribus uti.
- 2. pl.
seder: mores:
- a. med afseende på
lefnadsvanor och umgängessätt: råa, fina s-r
horridi, asperi, culti, elegantes, politi mores;
en man utan s-r homo incultus, agrestis,
rusticus; en man med sina s-r homo
elegans, cultus, urbanus; hyfsa ngns s-r (lära
ngn s-r) mores alicujus polire, excolere,
perpolire, ad humanitatem fingere; lära
ngn s-r = hålla i styr, tukta: coercere.
- b. = uppförande, vandel: goda, rena s-r boni,
integri, sancti, pudici mores; dåliga,
förskämda s-r mali, corrupti mores; en
yngling med goda s-r adolescens bene
moratus, a. honestus, sanctus; mot hans s-r är
intet att anmärka mores quidem ejus labe,
reprehensione carent; in moribus nihil
est, quod jure reprehendas.
|
|
|
|
Kommentera